Telecomix chattkanal är faktiskt en av de bästa platserna jag vet att diskutera politisk filosofi på. Det är särskilt marxism och liberalism, ofta i kombination med nätpolitik som diskuteras. Hur den fria marknaden behandlar kod och hur marknadens kod ska ställas i relation till liberalism är ju ett roligt ämne, så vi hade en rolig diskussion om det the other day:
10:53:31 cath | How about gnu client for iphone
10:53:41 darknite | how about no iphone? Klicka för att se vad Wikipedia säger om Dödens Äpple
10:53:50 laxsill | Aint they b& from appland?
10:53:58 laxsill | gnu clients.
10:54:06 chrisk | probably. i think you can jailbreak it tho
10:54:33 chrisk | apple are such haters
10:54:37 laxsill | I read something about all GPL software is about to be banned from appland. It started with VLC.
10:54:56 chrisk | yes. because GPL states that there can be no DRM
10:55:05 chrisk | and apple wants DRM
10:55:10 marcink | ah
10:55:23 laxsill | Freedom from porn. Freedom from free software. Freedom from choices.
10:55:28 marcink | so actually it isnt appland banning gpl
10:55:28 marcink | but gpl banning appland
10:55:38 laxsill | Apple is the ultimate liberal phone.
10:55:42 TwelvE | I think Maria Wetterstrand once said “Frihet är att slippa välja”
10:56:15 laxsill | TwelvE: Appland-liberals has one choice only, consume content from the content vomit.
10:56:24 TwelvE | Yup
10:56:37 chrisk | laxsill: I would say its more fascist/corporatist “you do what the corporations says”
10:56:46 marcink | 😀
10:56:47 marcink | still a choice
10:56:47 marcink | either you do it, or not
10:57:20 chrisk | classical liberalism would say “its private property, thus in the private sphere, you decide what you do with it”
10:58:27 laxsill | chrisk: Yes, that’s classical liberalism, not corporateliberalism (Appland-liberalism, Spotify-liberalism).
10:58:51 laxsill | Corporate liberalism is more of an irony than a liberalism.
10:58:57 chrisk | indeed
10:59:05 laxsill | And the funny thing is, most liberals don’t get the irony 😀
10:59:11 chrisk | hahahaha
10:59:13 chrisk | true
10:59:26 chrisk | but they are commonly mac users
10:59:35 chrisk | thus in a state of denial
10:59:49 chrisk | “I am free… really… I am!!!!one”
10:59:52 TwelvE | When corporations use govt for “särlagstiftning” it’s not liberalism
11:00:10 laxsill | Commmonly spotify users too, saying “I’m not opressed by copyright. Look, I can listen to whatever corporate music I want!”
11:01:12 chrisk | average spotify user “stop criticizing spotify… you mind your own business… I just wanna listen to music… I want content”
11:02:48 laxsill | “The aesthetic theory of the plenty”
11:03:22 marcink | laxsill: chrisk: http://i.dell.com/images/global/shared/vista/sv/winvista_dhs_ov_choice.jpg
11:03:27 marcink | WIN … CHOICE
Diskussionen kretsar kring ett väldigt centralt och viktigt tema i Christopher Kullenbergs “Det nätpolitiska manifestet“. Han skriver på sida 28:
“Ett blogghotel kan ha hundratusentals användare, mikrobloggen Twitter och de stora e-postleverantörerna har miljoner. De flesta av oss väljer med andra ord att överlåta kontrollen över våra digitala liv till ett fåtal stora aktörer. Vi programmerar inte våra egna sökalgoritmer, utan använder Google. Vi kodar inte egna hemsidor, utan skapar en Facebook-profil eller en blogg i ett blogghotel. Vi låter inte våra hemdatorer agera chattservrar, utan använder färdiga tjänster som Microsofts MSN Messenger.
I praktiken innebär detta att informationen på internet centraliseras och färdas uppåt i en hierarki där den som driver tjänsten har den slutgiltiga makten att släppa fram eller bryta komunikationsflödet. När en centralnod tar över distributionen blir nätet mer sårbart, och informationsöverflödet koncentreras kring en enskild aktör. Om de tidigare massmedierna kontrollerades genom statliga monopol och licenser för eftersändningar gör centraliseringen av de sociala medierna på internet att ett fåtal aktörer får kontroll över hur information smittar. Sökmotorer anpassar sina resultat efter exempelvis den kinesiska regeringens lista över godkända hemsidor. E-postleverantörer i USA låter sina integritetsföreskrifter underordnas Patriot Act och lämnar gladeligen ut användaruppgifter när begreppet nationell säkerhet åberopas. Om man länkar till en fildelningssida på Facebook händer det ofta att länken automatiskt raderas eftersom film- och musikindustrin mer än gärna ställer sig i vägen med hot om stämningar. Smittan stoppas och kommunikationen bryts av.”
Företagen lovar frihet. Vad vi får, är att leva i deras ramar. Samma sekund som vi gör oss beroende av en centraliserad tjänst, blir vi beroende av deras villkor. Hur liberalt är det att leva under företagens förtryck egentligen?
