Köttlobbyn: bli veganer

ATL berättar också att köttbranschen förbereder sig för att möta företeelsen Köttfri måndag med argument och debatt. Ett argument som köttbranschen laddar med är att det inkonsekvent att enbart sluta äta kött och inte mjölkprodukter.
– Det hela är så oerhört korttänkt. Kor går någon gång till slakt och då blir det korv. Hur resurseffektivt är det att inte använda köttet från kon utan bara mjölken, säger Annika Bergman.

Jag kan bara hålla med. Det finns otroligt få argument mot köttätande som inte är substantiellt lika mot andra animaliska produkter. Varken djurförtrycket, mördandet, våldförelsen på klimatet, de många sjukdomarna mot människor eller resursmissbruket kommer att sluta så länge som vi köper mjölk, ägg, läder eller ull. Jag håller med köttlobbyn om detta: Fortsätt inte vara lacto-ovo-vegetarian, bli vegan!

Dynamit – Timbuktu och Peps and The Peptones


Dynamit!
– det är inte den skiten vi säljer
– vi har bomber och vi har granater
alla vill minnas den store Alfred Nobel
han är en stor svensk hjälte
konsten att spränga gjorde han industriell
jag menar big big business
alla vill glömma bort Boforsaffären
långt bort i Indialand
exporten ska rulla på längden och tvären
vi får ju tänka på jobben
vi skryter å skräpper och kallar oss en fredens nation
sen gnuggar vi händer för varje såld kanon
alla vill minnas den store Alfred Nobel
han lever kvar efter slutet
alla vill glömma Bofors mutkarusell
där dom gör kulor på krutet
det blir nog bra om vi säljer bort 39 Gripen
skrattar gott, läser högt ur exportstatistiken
för oss i tiden, yes i’m from sweden
vi hör aldrig skriken, ingen stank från liken
ingenstans sig likt, rent å tyst, lugnt å snyggt
historien är dunkelt byggd
för svensk järnmalm blev nazisters kanoner
staten tjäna in en massa av Hitlers kronor
så vår välfärd den bygger på bland annat detta
i vår värld är vi trygga, och då kan det fortsätta
alla tvättäkta jesusälskande män som tjänar en spänn och sket i vem som hälsade hem
för man bygger bara vapen om man har lust att mörda
och sår du ett frö så är det väl klart du ska skörda
det är klart vi ska sjunga till melodin som bomberna visslar
kulorna viner vackert även i fulaste tider
||: dynamit nu till reapris
vi stöder erat krig, vi behöver mera flis
bygg en bomb, så kan ni spränga nån
här köp ett plan, så har ni nåt att släppa den från :||
alla vill minnas den store alfred nobel
speciellt i december
hans gåva till världen blev ståtligt cermoniell
åh vilken glans å ära
alla vill glömma Gripen som dala
det var en osnygg manöver
Saab köpte Celsius vem får betala
främmande fattiga offer
kriget som business det är en sjuk idé
verktyg för våld kan inte, bygga fred
alla vill minnas den store alfred nobel
han som prissatte freden
ingen vet nånting alls om nån hemlig kartell
dem har svurit dealar eden
vi vill gärna vara så kallat neutrala
vi vill bevara vår livsstil utom fara
tänker bara på jobben å pengarna vi sparar
men i tredje världens länder hänger människor i snaran
för blodröd blir även detta seklets färg, när sverige
rear ut sitt raketgevär, planeten är, stor nog
ond eller god beror på var du bor och på vilken gud du tror
så Bofors kammar hem en stor pott
säljer döden till bödeln och hävdar ändå att dom inte gjort nåt
Saabplan skrämmer nog Iraks barn
Nobel kemi ligger i och vrider på sin gaskran
glasklart va Bildts oljebolag
inte medla någon fred, dom vill ha våld i Sudan
det blir giriga händer smutsiga bukar med vidriga vänner
till krigiska länder det är tiden ni erkänner att
||:dynamit nu till reapris
vi stöder erat krig, vi behöver mera flis
bygg en bomb, så kan ni spränga nån
här köp ett plan, så har ni nåt att släppa den från :||
alla vill minnas den store alfred nobel
konsten att spränga gjorde han industriell
alla vill glömma bort boforsaffären
exporten ska rulla på längden och tvären

Biblioteket och Boken – Är boken Boken eller är Boken boken?

Jag har nu börjat att läsa Boken, den första delen av Rasmus Fleischers Boken och Biblioteket. Mina texter om Biblioteket finns länkade härifrån. Första kapitlet ställer frågan om bokformatet, men jag ska istället prata lite om Bokformatet. Vad är Boken och dess förhållande till Boken & Biblioteket (och till Biblioteket). Jag samlar ett par ontologiska undersökningar/beskrivningar:

BOKEN & BIBLIOTEKET
en dubbelbok av Rasmus Fleischer
192 sidor

Ink bokförlag

Först och främst har den en titel, som lyder Boken & Biblioteket. Denna bok består av två böcker, varav detta är den första, Boken. Den andra, Biblioteket, har ett något mindre omfång med sina 74 sidor och 87 354 bokstäver. De två böckerna kommer i hög grad att behandlas som en bok när det gäller distribution, katalogisering och referenser. De har inte bara en gemensam titel utan även ett gemensamt ISBN-nummer: 978-91-978469-2-9.

– Boken, sida 9.

I sin materiella kopia är boken egentligen två olika böcker – i meningen två olika pärmar med oliktryckta sidor emellan. Men i det registervarande är de en bok. Ett ISBN-nummer – En bok.
Jag tänker göra något upproriskt. Jag kommer att läsa böckerna i omvänd ordning. Bryt alla normer, skit i alla tacita regler osv. Jag börjar med Biblioteket. Därav namnet på bloggserien: Biblioteket och Boken.

Biblioteket och Boken – genesis – Isak Gerson

Det är en bok bestående av två band, vilkas respektive framsidor kan beskådas ovan. Rent materiellt betraktat är det alltså två böcker, Boken och Biblioteket, vilka på bokmarknaden får status av en bok som säljs till ett pris.

Boken & Biblioteket går nu att förbeställa – Copyriot

Det hävdar åtminstone Rasmus Fleischer, som i den kommande dubbelboken ”Boken och biblioteket” (Ink förlag) initierat diskuterar den här typen av frågor.

Biblioteken sitter fast i en rävsax – SvD (Pelle Snickars)
 

2011 publicerades Fleischers andra bok, dubbelvolymen Boken & Biblioteket.

Wikipedia om Rasmus Fleischer
 

I två små volymer redogör Rasmus Fleischer för Boken och Biblioteket.

Det mörknar över litteraturen – Hallandsposten (Björn Gunnarsson)

De är vackert utformade, de två volymerna i Rasmus Fleischers Boken och Biblioteket

Bokens nio liv – Helsingborgs Dagblad (Mats Kolmisoppi)

Boken och Biblioteket består av två essäböcker, sammanbundna med pappersgördel i en dubbelvolym.

Bokstavligt boklärdUpsala Nya Tidning (Malin Nauwerck)

2 vol. (113, 70 s.) ;20 cm

– LIBRIS, som katalogiserar Boken och Biblioteket som en bok i två band.

titel Boken / Rasmus Fleischer
titel Biblioteket / Rasmus Fleischer

Bibliotek.se, som katalogiserar Boken och Biblioteket som separata böcker.
Har du fler ontologiska undersökningar eller beskrivningar av bo(öc)ke(r)n(a)? Tipsa mig!

Nya arbetarklassen

En pluggade inte vidare efter gymnasiet – och en är adopterad.
I övrigt är det vitt, välbärgat och välutbildat i Moderaternas nya partistyrelse. /…/
I snitt tjänar styrelsemedlemmarna knappt 1,1 miljoner kronor om året – mer än tre gånger så mycket som en genomsnittlig svensk.
Rikast i gänget är greven och finansmannen Gustaf Douglas som bara under 2010 hade han ett överskott på kapital på drygt 96 miljoner kronor. /…/
– Definitonen av arbetarparti är annorlunda i dag, när vi pratar om arbetare menar vi dem som jobbar, säger han [Erik Bengtzboe].

Expressens artikel om Moderaternas föreslagna partistyrelse
EDIT: Missade faktarutan. Den är läsvärd:

 Medelinkomst i Moderaternas föreslagna partistyrelse: 1 061 213 kronor/år eller 88 434 kr/mån (2010).  Medelinkomst för alla svenskar som arbetar: 279 689 kr/år eller 23 307 kr/mån (2009).
93 procent av M-partistyrelsen har svensk bakgrund. 81 procent av befolkningen i Sverige har det.
93 procent av M-partistyrelsen har eftergymnasial utbildning. 13,1 procent av befolkningen i Sverige har det.

 
 

Replik till Isabella Lövin

Idag skriver Isabella Lövin om sin hållning i upphovsrätts- och kulturfrågor på SvD Brännpunkt. Bland annat skriver hon:

“I den gröna partigruppen i Europaparlamentet har jag gång på gång understrukit att man måste slå vakt om integriteten på nätet, och skydda enskilda fildelare från repressalier.
Samtidigt är det min övertygelse att man kan hitta en lösning som också skyddar enskilda kulturskapare.”

Jag håller i grund och botten med, men jag tycker att det är beklagligt att du (vad jag kan förstå) ställer upp en dikotomi mellan lösningarna. Vad vi behöver är inte lösningar som alternativ till reformerad upphovsrätt, utan lösningar som komplement till reformerad upphovsrätt. Jag håller med dig om att det är en stor utmaning att skapa ett samhälle där konstnärer (som är ett mycket bättre ord än det färgade ‘kulturskapare’) kan rikta sin koncentration mot sin syssla, och inte mot sina räkningar. Vad vi behöver tänka på i diskussionen är att inte göra internet till en halmdocka, och att inte se upphovsrättslösningar som de enda lösningarna.
Problem för finansiering av konstnärer har funnits väldigt länge. Problemen är äldre än torrentprotokollet, äldre än nätet, ja, till och med äldre än upphovsrättens internationella historia. Problemet med konstnärers ekonomiska situation är ett problem som är mycket större än frågan om upphovsrätten, och jag kan stundvis beklaga mig över att frågan om upphovsrätten tillåts ta upp så mycket av diskussionen av problemet. Vi har försökt länge nog att lösa ersättningsproblemet med upphovsrättsbaserade lösningar. Sedan EU på allvar började stärka upphovsrätten på internet i början av 2000-talet kan jag ärligt talat inte se att lagändringarna gjort problemet mindre. Snarare har det skapats en oroväckande och problematisk relation mellan konstnärer och konstälskare. Vi behöver hitta andra sätt att stimulera konsten.
Inte heller är jag en av de som tror att allt löser sig om vi bara reformerar upphovsrätten. Jag tror inte på myten om att folk då plötsligt skulle köpa mer, och dessutom göra det utan mellanhänder, och att alla artister då skulle bli rika. Det är en extremt förenklad världsbild. Men inte heller tror jag att folk skulle sluta betala för sig helt om vi reformerade upphovsrätten. För många är upphovsrätten mest ett stycke text, men många av dessa människor (som undertecknad) lägger ändå en stor del av sin inkomst på konst. Jag tror inte att vare sig en reformerad eller en förstärkt upphovsrätt hade löst problemet med konstnärers ersättning. Vi måste fundera på andra lösningar.
För det finns ju faktiskt andra sätt att lösa problemet. Själv går jag på många konstnärliga evenemang som får stöd av både kommun, landsting och studieförbund. Jag tar del av mycket konst som finansierats av konstnärslöner och andra typer av statsstöd. Jag går på konstutställningar, teatrar och festivaler som finansieras av det gemensamma. Jag tycker att konsten är väldigt viktig för samhället. Konst bör vara något alla har tillgång till, inte bara de rika. Därför tycker jag att konst kan och bör finansieras iallafall delvis på samma sätt som utbildning, sjukvård och kollektivtrafik. Jag tvivlar inte på att människor som inte håller med mig om det kan hitta andra sätt att stimulera konstnärers ekonomi utan att behöva stärka upphovsrätten.
Låt mig ta ett exempel från ett av dina egna expertområden, havet. Det har länge varit ett problem att haven blir mer och mer utfiskade. Organisationer som värnar om naturen har vetat det länge. Och på senare tid har det även börjat påverka fiskares ekonomi. Det finns uppenbarligen två motstridiga intressen här: allmänhetens (och naturens) och fiskarnas. Ett populärt sätt att lösa det är fiskesubventioner. Genom att betala fiskarna kan de fortsätta att fiska utan att gå i konkurs.
Lösningen verkar dock ganska verklighetsfrånvänd. Fiskebeståndet kommer ju att fortsätta krympa. Det är det enklaste sättet att se till att de anställda fiskebranschen inte drabbas så hårt av krisen i havet. Men det är djupt problematiskt för både naturen, allmänheten och – i längden – även fiskarna själva. Helt enkelt för att lösningen inte är kompatibel med verkligheten.
På samma sätt tror jag att vi behöver hitta en kulturpolitik som både är förankrad i verkligheten och är god för både konstnärerna – genom att bidra till deras ekonomiska situation – och till allmänheten – genom att göra mer och bättre konst tillgänglig för dem. För att återvända till början tror jag att en sådan politik behöver vara just ett komplement och inte ett alternativ till reformerad upphovsrättslagstiftning. Jag märker jämt och ständigt att du är väldigt ivrig att skapa en sådan politik. Det enda jag egentligen vill övertyga dig om är att en sådan politik inte varken nödvändigtvis eller troligtvis står i strid med en reformerad upphovsrättslagstiftning.

Nästa vecka börjar vi läsa…

Trafikmaktordningen! Kulturföreningen Projektil anordnar en bokcirkel i plankas lilla rosa bok om trafikmaktordningen, massbilismen, bilhatet och vägvreden. Jag är cirkelledare. Boken kommer att finnas för försäljning där.

Är du jävligt trött på att betala mängder för busskortet samtidigt som överklassens flyg går på skattebefriat bränsle? Känner du dig våldsamt upprörd över hur felparkade stora bilar tar upp stadsrummet som du som cyklist, fotgängare eller bostadssökande behöver? Genomsyras din vardag av ett bubblande bilhat? Gräm dig inte, låt bilhatet frodas och använd det som ett verktyg.
17:00 på måndagen den 24 oktober i Ungdomens Hus träffas vi som vill börja läsa manifestet och studien Trafikmaktordningen i en studiecirkel och planerar cirkeln. Vi kommer att studera den förödande struktur som lyfter flygplan och bilar över människor genom Planka.nu:s nyutkomna bok, Trafikmaktordningen. Boken kommer att finnas till salu på plats, genom Projektil.
Cirkelledare och kontaktperson: Isak Gerson; 0731585745 / isakgerson@gmail.com
Facebook-event:
http://www.facebook.com/event.php?eid=224548614275590
Introduktion till Trafikmaktordningen:
http://planka.nu/vad-tycker-vi/rapporter/trafikmaktordningen
Information om Projektil:
http://projektil.tumblr.com/
http://www.facebook.com/bokcafeprojektil
http://twitter.com/kf_projektil

Idag läser vi…

…matematikläraren Malin Christersson om datorspel, Minecraft, skola och inlärning.

Min nioåriga son vill lära sig programmera så han kan bli som Notch. Min sexåriga son Googlar på engelska ord när han gör sina egna skin, han kan egentligen varken skriva eller läsa vare sig på svenska eller engelska. Bägge sönerna spelar in egna Minecraft-filmer. Vi har huset fullt av sex till nioåringar som diskuterar hur sfinxen (den riktiga) tappade näsan och hur pyramiderna (de riktiga) byggdes.

Familje-sfinx på vår Minecraft-server

Nioåringen pratar om att alla stackar i Minecraft innehåller 64 element, vilket halverat blir 32, vilket halverat blir 16, … Vid fem års ålder lärde dataspelen honom tio-potenser, vid nio års ålder lär de honom två-potenser. Jag har, som lärare, just lärt ut två-potenser till sextonåringar.

Biblioteket

Den här posten konkluderar det jag skrivit om i Genesis, Realbibliotismen, RobotbiblioteketEn öppen förfråganDimensioner och Gemensamt urval.
Rasmus Fleischer är rätt deskriptiv i Biblioteket. Jag säger inte att han är helt värdeneutral och ickenormerande, men knappast så normerande (eller alarmerande) som jag vill vara.
För oss som håller fast vid folkbildningsidealet är biblioteket djupt hotat. Det största hotet är försöken till övergång till det “digitala”, en övergång som i praktiken mest innebär att man marknadsanpassar vissa delar av verksamheten och outsourcar resten till kommersiella robotar. Dystopin vi kan rita upp är ett bibliotek där man mottas av kommersiella robotar som listar ut vad man är mest sugen på att läsa, vad som verkar mest kul. Du erbjuds att ladda ner boken via en app till ditt kommersiella operativsystem. Böckerna du har att välja mellan är ungefär samma som på en gigantisk Pocket Shop. Varför? För att exakt samma företag gör urvalet.
Det finns en väg ut: styr in biblioteken på den postdigitala vägen istället. Biblioteken har inget rum att fylla i det digitala, lika lite som “digitala torg” eller “digitala parker” skulle ha. Biblioteken måste utgå från sitt rum och sitt urval, som är grundpremisserna från deras verksamhet.
För att vara på det klara, det är inte bildningen i sig som är mest hotad. Det är människor reella chans att bli bildade. Klassiska bibliotek har funktionen att de utsätter människor för klassisk och bildande litteratur. Bibliotekarierna väljer ut vilken litteratur de frontar på hyllorna, och vilken litteratur de rekommenderar till kunderna. Det är elitistiska. Marknaden är inte elitistisk, marknaden pushar den litteratur som säljer bäst.
I det efterfrågansfokuserade biblioteket är det individens ansvar att bli bildad. Det kanske funkar för akademiska familjer och rika familjer, men jag nöjer mig inte med det. Om alla ska bli bildade krävs det att ansvaret frånkopplas från individen och att samhället arbetar för att människor blir bildade. Skolplikt har vi redan, urvalskoncentrerade bibliotek är bara en annan åtgärd.  Nu rivs åtgärden.
Rasmus Fleischer presenterar i två kapitel för hur biblioteken kan utvecklas som ett bättre alternativ till e-bokifieringen. Jag läser det som ett manifest, som att det är så biblioteken bör utvecklas.

Biblioteket och Boken – Gemensamt urval

Även Genesis, Realbibliotismen, RobotbiblioteketEn öppen förfrågan och Dimensioner.

Valfrid Palmgren var en typisk bildningsborgare, verksam som konservativ politiker. Hon arbetade som bibliotekarie vid Kungliga Biblioteket när hon 1907 fick möjligheten att föra en studieresa till USA. Där övervälidgades hon av att se bibliotek som besöktes av människor från alla samhällsklasser. Hon återkom till Sverige med en brinnande ambition att sprida idén om så kallade public libraries, vilket hon ville översätta till “allmäna bibliotek” – begreppet “folkbibliotek” ansåg hon vara alltför associerat till arbetarrörelsens språkbruk.
Det allmäna biblioteket skulle bidra till att lindra klassmotsättningar genom att integrera män och kvinnor från alla samhällsklasser och åldrar. Det skulle därför drivas i offentlig regi, till skillnad från de många bibliotek som i det tidiga 1900-talets Sverige drevs av arbetarrörelsen, nykterhetsförbunden och frikyrkorna. /…/
Urvalet skulle däremot inte innebära något politiskt ställningstagande. (s. 62-63)

Tes 1907: Vänsterlitteraturen och vänstermänniskor dominerar biblioteken.
Önskvärd antites: Högerlitteratur och högermänniskor dominerar biblioteken.
Syntes: Skapa “opolitiska” bibliotek. Reglera bokurvalet för att se till att vänsterlitteratur inte dominerar.
Metod: Subventionering med skattemedel (Lägg över biblioteken i statlig ägo).
Vart hade vi varit idag om våra bibliotek hade varit antingen arbetarrörelsenbibliotek eller nykterhetsrörelsebibliotek? Det hade funnits ett mycket större utrymme för en intellektuell vänsterteoretisk debatt än en intellektuell högerteoretisk debatt. Det är svårt att säga huruvida det hade påverkat beslutsfattare i särskilt hög utsträckning då beslutsfattare inte så ofta är högutbildade (särskilt inte på bibliotek, gissar jag).
Det är dock mycket möjligt att den akademiska debatten sett otroligt annorlunda ut, vilket troligen hade kunnat ha en indirekt inverkan på beslutsfattandet. Särskilt: hur hade den statsvetenskapliga debatten påverkats av att bibliotekens statsvetenskapliga litteratur främst hade dominerats av arbetarrörelsetänkare? Hur hade den politiska ekonomin påverkats av att litteraturutbudet hade dominerats av böcker som Kapitalet eller Marx’ ekonomisk-filosofiska manuskript? Vi kan bara spekulera; särskilt vi som inte studerat det närmare.
Ur tillgänglighetssynpunkt är problemet inte så stort. Det mesta viktiga ur arbetarrörelselitteraturen går säkert att få tag på via magasin även idag, men ur urvalsperspektiv är det här helt avgörande. En bibliotekshylla som erbjuder Marx på samma villkor som Nozick är radikalt annorlunda än en bibliotekshylla som mest erbjuder Marx och Ẑiẑek.
I mitt inlägg vill jag inte hävda någon typ av reaktionär linje. Jag vill inte alls att vi ska riva de allmäna biblioteken och återgå till arbetarrörelsebiblioteken. Det vore befängt. Särskilt då jag tror att bildning är bra för alla, borgare som bonde; präst som proletär.
Men vi behöver problematisera förlusten av bibliotek och skapa nya. Socialistiska bokcaféer är kanske ett sådant utrymme. De är platser med ett snävt och djupt urval, de samlar ofta bra med bokcirklar och de är en god grogrund för politisk förändring som utgår från litteratururvalet.
Kanske kan en annan – mer postdigital – plats vara hackerspaces. Förutom att hackerspaces är ett verktygs- och kunskapsbibliotek för teknologiskt inriktad subversiv verksamhet och utbildningen i densamma vill jag minnas att iallafall Forsken på Utkanten i Malmö hade ett bibliotek med böcker i allt från hackingguider till queerteoretisk litteratur.
På Flogsta Food i Uppsala har studenter (mestadels från Cemus) självorganiserat ett socialt center som kretsar kring Flogsta Foods kolonilotter. De har få verktyg och inga böcker, men det finns mängder av odlad jord (Är botaniska trädgårdar bibliotek i bredare mening? Kan de vara?) och det finns mängder av expertis som samlas kring lotterna. De har en tydlig politisk profil: permakulturell och rödgrön verksamhet.

Biblioteket och boken – Dimensioner

Även Genesis, Realbibliotismen, Robotbiblioteket och En öppen förfrågan.

Den nolldimensionella sökrutan, den endimensionella resultatlistan och den tvådimensionella skärmen har alla sina fördelar, men kan inte ersätta det tredimensionella rummet. (s. 52-53)

Det känns inte som att jag har så mycket att säga om att Fleischer låter bli att nämna en fjärde dimension, tid. Tid tycks vara viktigt i en diskussion om bibliotekens roll. De är ju – som han själv säger här och var – delvis arkiv. Han har ju dessutom diskuterat begrepp som att “hänga med i tiden” och “tidsandan”.
Inte heller har jag så mycket att säga om hans syn på bokskrivare. Han menar att laserskrivare och scanners “slarvigt kan beskrivas som tvådimensionella” – okej så långt – till skillnad från bokscanners och bokskrivare. Va? Den dimensionella gränsen här tycks vara vag. Är det så intressant att det ena är ett papper och det andra en hög av papper? Ontologin här är skum, och blir ännu skummare när man betraktar den vetenskapliga artikeln.
Den vetenskapliga artikeln kan vara – säg – trettio sidor lång. En ganska stor hög med papper. Vi skriver ut den i en laserskrivare och sätter ihop med ett häftstift. Är det ett papper? Eller är det en bok? Är den tvådimensionell eller tredimensionell? Är skrivaren som skrivit ut den en tvådimensionell eller tredimensionell teknik? Om vi binder den vetenskapliga artikeln? Är det fortfarande tvådimensionellt? Och vidare, författaren kanske ändrar sig och kallar det en rapport och ser det som en bok. Har skrivaren bytt skepnad till en tredimensionell form? Den här ontologin behöver tweakas.
För att bara ändra språkbruket lite, om verktygsbiblioteken är de predigitala bibliotekens antites är de postdigitala biblioteken dess syntes. Dialektiken har flera dimensioner. De predigitala biblioteken är uppenbart idealistiska. Kom hit, lär dig något, gå hem, tänk, kom tillbaka. Verktygsbiblioteken är materiella, låna verktyg, spara pengar, bygg en bättre tillvaro gratis. De postdigitala biblioteken förenar teori och handling, idealism och materialism. De materialiserar teorin och sätter handlingen i pränt. Vad revolutionärt!
Makt. Vem har makt?

Motsatsen till biblioteket som mötesplats sägs vara biblioteket som “boktempel”. Men även där handlar det om möten: människors möte med böcker, böckernas möte med varandra. Varje möte är ett urval, för lika lite som en bok rumsligt kan placeras på samma avstånd till alla andra böcker kan en människa möta alla andra människor samtidigt. Varje möte är också laddat med makt, men den makt som manifesterar sig i rummet är av ett annat slag än den anonyma makt som döljer sig i digitala databaser. (s. 57-58)

Vilka har makt i Robotbiblioteket, i den nolldimensionella sökrutan och den endimensionella resultatlistan? Robotarna! Vilka har makt över robotarna? Företagen som designat dem.