Politiker

De bryter internationella avtal staten gått med på, de går emot de partiprogram de gått till val på, de skyller ifrån sig, de ljuger skrytaktigt om sin förda politik. Sedan undrar de varför det finns ett sådant politikerförakt. De kanske kan bråka om vilken skolministers fel det är att de inte fick lära sig att ingen gillar falska?

För allmän kännedom

För allmän kännedom:
Jag kommer att sluta skriva på isakgerson.se. Hela flödet av poster och kommentarer är flyttat till copyisright.se. Det är också där jag kommer att fortsätta att skriva i samma takt, om samma ämnen. Det är alltså inte fråga om en ny blogg. Det är samma blogg, fast på en ny URL.
Så byt nätsida att läsa. Om du har en RSS-läsare, börja bevaka copyisright.se istället för isakgerson.se. Om du inte har det, försök minnas att besöka copyisright.se istället för den här.
Den här sidan då? Tanken är att det ska finnas en statisk hemsida här. Jag får se vad jag gör med den. Jag ska försöka att bevara alla poster och alla media, för att inte skapa brutna länkar.

Ansvarslinjen

Högern har länge talat sig varma om att man inte kan ge behövande “bidrag” (d.v.s. de system för social trygghet vi har i landet) utan motprestation. Sjuka ska ständigt kollas över axeln, arbetslösa ska ständigt skickas runt av arbetsförmedlingen och långtidsarbetslösa ska slavarbeta på vuxendagis.
Och på ett sätt håller jag med. När regeringen systematiskt spenderar stora delar av budgeten på bidrag är det viktigt att man följer upp och ser till att beslutet lösar sig. Ett av sätten att göra detta är att kräva en motprestation.
Men låt oss inte fastna i de sociala trygghetssystemen, där vi inte har så mycket pengar att spara in. Låt oss istället titta på statens riktiga bidrag, på de stora budgetposterna, bidragen till företagen.
Från den kapitalismkritiska kanten av politiken lanseras: ansvarslinjen. Den som får bidrag ska också beläggas med ansvar. Jag tänker mig att vi kan börja villkora bidrag som jobbskatteavdraget, sänkta arbetsgivaravgifter, statslevererad arbetskraft och sänkt moms på serverad mat. Vi kanske kan ställa högre fackliga krav, förkortad arbetstid med bibehållen lön, bättre representation av minoriteter, strängare miljölagstiftningskrav och andra villkor.
Jag hoppas att vi också kan tillsätta en myndighet som med stor noggrannhet och mycket befogenheter kan se till att systemet efterföljs.

Kairos Palestine II

2.2. […] Guds ord är ett levande ord som kastar ett särskilt ljus över varje period i historien. Det förklarar för de troende vad Gud säger till oss här och nu. Därför får Guds ord inte förvandlas till stelnade bokstäver. Då deformeras Guds kärlek till och omsorg om folken och individerna. Fundamentalisterna gör just detta misstag i sina skriftutläggningar. När Guds ord stelnar och överlämnas från generation till generation som ett dött ord, och som används som ett vapen för att beröva oss våra rättigheter, blir resultatet död och förstörelse. /…/
2.3.3 Och ovanpå detta ser vi en del teologer i västvärlden som försöker ge teologisk och biblisk legitimitet åt det förtryck som vi lever under. Guds löften blir, i deras tolknin, ett hot mot vår existens. Till och med evangeliets “glada budskap” blir “en dödens budbärare”. Vi uppmanar dessa teologer att fördjupa reflektionen över Guds ord och korrigera sina tolkningar. Guds ord är en källa till liv för alla folk.

Andra kapitlet i Kairos Palestine-dokumentet handlar om tolkning av de heliga skrifter de tre folken har. (Detta kommer alltså att vara ett utpräglat teologiskt inlägg. Om du är helt och hållet ointresserad av teologi kan du nog skippa inlägget.) Det är för få okänt att troende från de tre religiösa grupper som är störst i området delar väldigt mycket religiös litteratur. Huruvida de har gemensamma Gudsbilder eller gemensamma tolkningar av sin tro är en mycket svårare fråga, då det finns väldigt lite gemensamt för alla ens inom traditionerna.
Det finns ingen bokstavsläsning. Det finns ingen kärna i bibeln. Allt är tolkning, och om man värna en bibelläsning som är så nära bibeln som möjligt flyttar man bara mer makt till de som har tolkningsföreträde. Det är då bibeln används av de som vill försvara förtryck. Det gjordes av kejsar Konstantin, det görs av reaktionära högerkristna för att försvara allt från inskränkta rättigheter för kvinnor och homosexuella till att försvara stora socioekonomiska klyftor – och det görs för att försvara den israeliska regimen.
Ur det här har det växt en mer kritisk läsning, en befrielseteologisk läsning. Befrielseteologin har växt fram i såväl Palestina som Latinamerika, och den används av både feministiska teologer och queerteologer. “Vad folk inte förstår med bibelläsning är att man ska plocka russinen ur kakan” sa en vän till mig. Där börjar kritisk läsning för mig. Ur grundpremissen att kristendomen (eller judendomen eller islam) inte kan försvara fascism och förtryck kan man inte härleda vad som helst med hjälp av enskilda bibelord. Vad varje bibelläsning behöver börja med är en ryggrad, en kompass.
Och det är den man försöker hitta i Kairos Palestine-dokumentet. Utgångspunkten är att Gud inte kan försvara förtryck, orättvisor, krig och konflikter. Utgångspunkten blir därför Gud inte kan försvara den israeliska regim som idag finns i Palestina. Utifrån det kan vi läsa bibeln för vägledning i hur vi förstår situationen de förtryckta palestinierna är i och hur vi hanterar den.
Under Kristna Studentrörelsen i Sveriges första deltagande i Pride gick vi under parollen “Reclaim the christ”, i ett försök att ta tillbaka kristendomen och kärleksbudskapet från reaktionära krafter. Samma görs nu av Palestinier. De tar tillbaka tolkningen av evangeliet från att vara en text som stödjer förtrycket, till att vara ett budskap om fred, jämlikhet och rättvisa.
Och glöm inte, skriv på för kampen för fria palestinier!

Kairos Palestine I

I helgen fick jag den svenska översättningen av dokumentet Kairos Palestine i händerna. Kairos Palestine är skrivet av de olika kyrkorna i Palestina, som ett försök att bygga vidare på det Kairosdokument som kyrkorna i Sydafrika skrev om Apartheid 1985, där de ville skildra Apartheid ur sitt perspektiv, uppmana kyrkor världen över att arbeta aktivt mot Apartheid, och att uppmuntra världen att med ickevåldsmetoder få stopp på förtrycket i Sydafrika. Även om Carl Bildt troligen ångrar det minns vi andra det som en framgångshistoria. Sydafrika är inte fritt från problem, men det är iallafall mycket, mycket bättre än innan.
Min plan nu är att läsa Kairos Palestine-dokumentet och lyfta viktiga delar, kapitel för kapitel. Jag kommer att blanda det med berättelser jag hört från kristna, fredsaktivister och andra som varit där, som jag diskuterat dokumentet med. Det kommer att bli spännande att här få skriva om politik, etik och teologi (tre närliggande ämnen) samtidigt.
Att befria palestinierna från förtrycket, och bygga ett land för både judar, muslimer och kristna på platsen, är viktigt för mig. Och liksom situationen i Sydafrika finns det mycket vi kan göra. Liksom situationen i Sydafrika finns det mycket skäl att göra det. I all diskussion om Palestinas situation är det viktigt att komma ihåg att regimen Israel inte ska blandas ihop med Israels befolkning. Sedan när har en polisstat någonsin kunnat vara demokratisk?
Om du själv vill börja att ta del i BDS-metoden – som förespråkas i rörelsen mot förtrycket av Palestina – kan du läsa mer om israelisk export här, och skriva under Kriss julupprop för användandet av BDS-metoder mot den israeliska staten här. Men kom ihåg att BDS-metoden inte ska reduceras till ett individuellt val. BDS-metoden lyckas först när vi får företag, affärskedjor och länder att tillämpa den storskaligt eller fullt ut.
Till saken.
Första kapitlet är en skildring av situationen som den är nu, utan särskilt mycket analys. Den inleds med:

“1.1 Alla talar idag om fred i Mellanöstern och om fredsprocessen[…]”.

Resten av kapitlet problematiserar den bilden. “Freden” man talar om är inte mer än en fred på pappret. Situationen är att landet Israel och Palestina ligger på har förvandlats till en polisstat vi inte kan tänka oss från den här delen av världen. Hur långt du kan reda och vilka du får resa med eller till avgörs av vilket pass du har. Och vilka regler som gäller den dagen. Och vilken soldat som frågar. En mur har uppförts, som inte skiljer två delar av världen från varandra, utan skiljer ett område från resten av världen. Världens största fängelse har uppförts.
Apartheid äger rum. Israeler har sina egna vägar. Sitt eget vatten. Sin egen kollektivtrafik – även i Jerusalem. Allt är noggrannt kontrollerat av den israeliska militären. Det ironiska och djupt tragiska i situationen är att det enda som skiljer palestiniernas identifikationsmedel från judarnas under trettiotalet är den formmässiga utformningen. Israeler skolas in i tankesättet genom att i tidiga år slussas in i en lång och intensiv militärutbildning. Palestinierna slussas in i världsbilden av några av världens brutalaste fängelsevakter och ständiga fördrivningar från sina hem.

1.1.2 De israeliska bosättningarna tar ifrån oss vårt land i Guds och styrkans namn. De kontrollerar våra naturresurser, berövar hundratusentals palestinier på vatten och odlingsmark och har blivit ett hinder för varje politisk lösning. /…/
1.2 Det israeliska föraktet för internationell lag och det internationella samfundets resolutioner är också en del av vår verklighet, liksom arabvärldens och det internationella samfundets oförmåga att bemöta detta förakt. […]

Den israeliska staten bryter ständigt mot internationell lagstiftning. Inte bara när det gäller deras behandling av palestinier, utan även i deras behandling av den palestinska marken. Man kan ha sina åsikter om att Israel ockuperar palestinsk mark. Men att de bosätter marken aktivt och pådrivande är inte bara ett hinder för fredsarbetet, utan också tvärtemot internationell rätt. Det finns inget som rättfärdigar det. Israelerna själva rättfärdigar det genom att tala om att de försvarar sig mot palestinsk terrorism.
Den första frågan som dyker upp är: Vilken terrorism? Det militära motstånd som finns mot de israeliska bosättningarna på Västbanken är inte bara väldigt litet, utan också rättfärdigat. När man fördrivs från sitt land, sitt hem, sin egendom och sin familj systematiskt och tvärtemot internationell rätt – har man då inte rätt att försvara sig? Den andra frågan som dyker upp är: Finns det ingen känsla för nyanser? Hur kan dessa få palestinier rättfärdiga en hel stats terror, Apartheid och ockupation? Den tredje frågan är: Varför finns detta väpnade motstånd. “[O]m ockupationen inte hade funnits hade det inte heller funnits något motstånd, någon fruktan eller någon brist på säkerhet” (1.4).

1.1.8 Jerusalem är våra livs hjärta. Staden är på samma gång en fredssymbol och ett kontroversens tecken. Samtidigt som skiljemuren delar de palestinska områdena fortsätter staden att tömmas på sina palestinska kristna och muslimska invånare. De berövas sina identitetskort, det vill säga sin rätt att bo i Jerusalem, och deras hus rivs sönder eller konfiskeras. Jerusalem, försoningens stad, har blivit söndringens och fördrivningens stad och därigenom en orsak till strid i stället för fred.

Frågan utvidgas till: Är detta ens önskvärt ur ett israeliskt perspektiv? Jag har svårt att tänka mig att varken de förtryckta, den förtryckande regimen eller regimens passiva invånare vill leva i en stat med så mycket våld, hat och kontroll. Kan man vara lycklig i ett liv som präglas av att dagligen stöta på maskingevär, vägspärrar, kontroller och förtryck? Om det heliga landet är en utopi, vem hade förutspått att utopin skulle upprätthållas med amerikanska gevär och en betongmur?

“1.4 […] Detta är vår bestämda uppfattning. Därför uppmanar vi israelerna att sluta med ockupationen. Gör de det, då kommer de attfå se en ny värld utan fruktan och hot, där säkerhet, rättvisa och fred tar gestalt.”

Glöm inte: Skriv på Kriss julupprop för BDS-metoder mot den israeliska staten!

Föreläsning för Grön Ungdom

Häromdagen höll jag en föreläsning gör Grön Ungdom i Uppsala. De ville att jag skulle tala under rubriken “Digitala rättigheter” och att jag skulle ta upp: Internet, mellanösternhändelserna, upphovsrätt, riksdagspartiernas politik i frågorna. Vill man läsa mina föreläsningsanteckningar som jag föreläste från kan man göra det här. Det gäller samma sak som förra gången:
För de första är de bara stödanteckningar. Jag tog inte upp allt från dem, och jag tog upp mängder av saker som inte står i anteckningarna. För det andra var föreläsningen anpassad till målgruppen. Det är inte så mycket djupgående analyser, problematiseringar eller filosofiska resonemang. Nivån är rätt låg. För det tredje var det tänkt att vara en relativt opartisk föreläsning.

Circle Takes the Square till Sverige

Circle Takes the Square har inte bara släppt en ny skiva (som man kan lyssna på och köpa här) utan har också planerat in en ny turne där de åker förbi Sverige. Att få se Circle Takes the Square har varit en ungdomsdröm för mig (som verkligen inte försvunnit). Circle Takes the Square definierade hela hardcore-genren för mig. Alla andra band tvingades hela tiden stå och jämföras i deras skugga. Många kvällar har jag suttit i timmar med deras första skiva “As the Roots Undo”. Idag köpte jag båda deras skivor till överpris. Om du inte vill göra samma sak finns skivorna på The Pirate Bay också.
 
Två låtar från As the Roots Undo
Posted inDelat, KopimismTags: , , , Leave a comment on Circle Takes the Square till Sverige