Kyrkan och partierna

isak  

Trist om Moderaterna lämnar kyrkopolitiken, skriver Ulf Bjereld angående Moderata partistyrelsens utspel om att lämna kyrkopolitiken. Han argumenterar sedan för varför partierna är viktiga i kyrkan. Jag vet inte om min text är en kritik mot eller ett stöd till Ulf Bjerelds text. Troligtvis båda. Kanske en kritik av texten, som Kant hade sagt.
1. Ulf Bjereld noterar i en kommentar att “Jag tror framför allt att de som vill tysta kyrkan som en kritisk röst i samhällsdebatten är överrepresenterde bland dem som vill utestänga partierna från kyrkovalen.”. Jag tror att han har helt rätt. Många av de jag känner som är kämpar för en kyrka som aktivt för kampen för en bättre värld är aktiva i Socialdemokraterna eller Miljöpartiet (många även i kyrkopolitiken för samma partier). Det går inte att helt skära bort politiska och moraliska idéer från religiösa idéer. Särskilt inte när både bibeln och Jesus är så politisk.
Visst går det att driva kristna politiska ideal genom andra partier, men invändningen blir överflödig. Om man vill ha en politisk kyrka faller argumentet att de riksdagspolitiska partierna politiserar kyrkan. Det är ju bra och önskvärt!
Men separationen mellan stat och kyrka? Kåren är inte en myndighet. Den är både politisk och partipolitisk på vissa ställen. Amnesty är ingen myndighet. Organisationen är uppenbart politisk. Svenskt Näringsliv är inte en myndighet, den organisationen är också politisk.
2. På ett liberaldemokratiskt plan är det väldigt svårt att förbjuda riksdagspolitiska partier att kandidera i kyrkovalet. Det är en stor och flytande inskränkingning på den fria kandideringsrätten. Vidare är det svårt att klaga på att kyrkan är politisk i ett liberaldemokratiskt system. Bättre är att starta ett parti som klagar på att kyrkan är politisk (som skett inom både kåren, kyrkan och staten – huruvida det är populism eller ärliga åsikter är svårt att säga i vissa fall).
3. Samtidigt är det en trist situation idag. Vissa av partierna sitter där för sittandets skull. Vissa sitter där som rent reaktionära krafter för att hindra en progressiv utveckling hos kyrkan. Jag hoppas att fler av de partierna känner samma sak som moderaterna – att deras närvaro är onödig. Kanske får vi då ett mer levande kyrkomöte och en mer progressiv kyrka.