Dagens rättegång mot femtonåringen

isak  

Idag ska jag på en rättegång i Göteborg. En 15-årig elev har blivit angiven av sin rektor för fildelning på en dator han fått genom skolan. Jag tänkte skriva ett par tankar om det:
1. Vi får inte glömma att det här är en kamp. Det är inte primärt en kamp om en löjlig lagstiftning. Det är inte primärt en kamp mellan lobbygrupper som Antipiratbyrån och pirater. Primärt är det en kamp om världar. Vår värld, den där kopieringen och delandet av kunskap och konst är en väl integrerad del av livet, står i strid med deras värld, där vi förväntas plocka fram plånboken varje gång vi vill använda internet. Vad vi inte heller får glömma är att det är de som sitter på våldsmonopolet. Det är de som sitter på vapnen. Det är inte vi som ställer Antipiratbyrån inför rätta för deras intrång och idioti. Det är de som drar oss till rätten.
Därför är det viktigt att inte glömma kampen. Det vi behöver är inte vapen att slåss tillbaka med eller parlamentariker som för vår talan i parlamenten. Det är att stå enade. Varje anklagade kopierare ska försvaras. Vi får inte glömma att de inte är brottslingar. De är politiska offer. Häxor, som bränns på bål för att upprätthålla ett förtryck.
2. Kriminaliseringen är ett svek från samhället. 15-åringen erkänner till och med att han vill betala pengar till “ägarna” av filmerna. Han “vill göra rätt för sig”. Var är hans föräldrar som försvarar hans rätt att inte få sin dator genomsökt? Var är skolan som lär honom att kritiskt överväga det moraliska i hans handlingar? Var är de IT-ansvariga som påpekar att det i avtalet mellan skolan och eleven står att eleven ska lära sig att värna om sin egen integritet? Eleven i fråga borde inte “vilja göra rätt för sig”. Han borde vilja ha ett bättre samhälle. Och jag skyller det på omvärlden.

3. Jag saknar elevrådens röst här. Det här är bara ett avtal av många. Alla ser de likadana ut. Skolan får behandla eleven hursomhelst när det gäller hens dator. De får kanske inte söka igenom hens skåp eller bläddra igenom hens anteckningar, men det är inga problem att närsomhelst beslagta och genomsöka datorn. Jag hoppas att elevråden runt om i landet börjar driva kampen för bättre villkor.
“Bättre villkor, annars strejkar vi”. Ett samlat elevråd med ett tydligt mål är precis vad som behövs. Mobilisera eleverna mot skolorna tills eleverna får ha sina datorer ifred. Eventuella brott som begås på datorerna är inte rektorns business. Det är polisens business.
“Bättre villkor, annars strejkar vi” bör således vara det nya mottot för elevrådens kamp. Hacktivism är också viktigt. Jag avvisar inga metoder i kampen för elevernas rätt till bättre villkor för datorerna. Det här är ett kall till alla elevråd, runt om i Sverige.
Maintain hardline kopimi!