Det här inlägget har alltså inte alls med piratpolitik eller kopimism att göra, men jag känner att det är en fråga som verkligen behöver fokus. Dessutom kan det kopplas till det här inlägget.
Om nollvisionen
Vägverket har en nollvision vad gäller antalet trafikoffer. Det märks på mycket av de lagar och regler som stiftas och sätts för trafiken. Utan att se till en helhetsbild reglerar man mer och mer för att varje gång man reglerar spara något potentiellt liv om året. Vad man inte förstår, som Eberhard tar upp, är att en nollvision av antalet trafikoffer mer eller mindre skulle kräva en nollvision av antalet framförda fordon på vägarna (Fordon som kan färdas i en viss hastighet och har en viss vikt, som bilar).
Inom arbetsmiljölagstiftningen har man ofta ett liknande tänk. Man verkar ha en nollvision angående hur många människor som tycker att deras arbete är kasst. Men det blir tydligare och tydligare att den bakomliggande agendan är en nollvision om angående arbetstimmar som arbetas. Människor behöver skyddas. Faktum är att alla behöver skyddas. Folk verkar i regel inte tåla att få för korta raster eller långa arbetstider. Inte någon, och inte på något jobb. Och det är ju klart att alla de undantag som faktiskt kan jobba en timme extra om dagen inte ska komma och tro att de är bättre. De ska slussas in på samma arbetstider och därmed lönemängder som alla andra.
Om arbetsprohibitionen mot unga
Vad har hänt nu? Arbetsmiljöverket har lagt ett lagförslag som syftar till att lagstifta bort arbete för ungdomar. Lagförslaget innebär att skolan, som redan nu är nära 40 timmar i veckan för de som läser heltid, ska räknas som en del av arbetsdagen. Den totala mängden tid en ungdom får lägga på både skola och arbete tillsammans får inte överstiga 40 timmar i veckan eller åtta timmar om dagen. Det krävs inte ett geni för att räkna ut att det inte kommer finnas ungdomar som kan jobba på vardagarna. Lägg då till att man lagstadgar att ungdomar dessutom måste ha 48 timmars sammanhållen vila under helgen, så kan du stryka helgjobb också.
Även “regelbundet anlitande av ungdomar för arbete till exempel för att sälja bingolotter eller för att vara hjälpledare eller tränare inom idrotten ska likställas med vanliga extrajobb”. Här vill jag ha specifikationer. Vad händer med aktiva inom friluftsorganisationer och politiskt engagerade (Ja, nu med Piratpartiet och Ung Pirat har det blivit en betydande andel). Dessutom läggs förslag om att “minderåriga inte ska få jobba på ställen där det serveras öl, vin och sprit, och inte få jobba i kassa om det inte finns äldre kollegor i närheten”[här].
Om kontraproduktivitet
Jag försöker förstå hur de tänker. Visst finns det ungdomar som blir stressade av att jobba extra efter skolan. Många ungdomar läser ansträngande linjer med mycket arbete som behöver läggas efter skolan. Men arbete är fortfarande frivilligt och föräldrar är fortfarande försörjningsskyliga för sina barn.
Jag förstår också att de tänker att det finns elever som faktiskt hinner arbeta efter skolan. Detta är dock redan löst med skrämseltaktik. Arbetsgivare som inte regelbundet kollar att elevens schema passar med arbetstiderna, och att eleven inte har andra arbeten (ja, arbetsgivaren har ansvaret) blir automatiskt skyldig att betala straffböter. Det beräknar jag personligen vara ett hemskt effektivt sätt att skrämma bort ungdomar från arbetsmarknaden.
Om ungdomssysselsattning och arbetslivserfarenhet
Ungdomar har sedan länge klagat på att de har för lite jobb till unga. Hög ungdomsarbetslöshet leder till många fattiga ungdomar, som därmed kommer att ha svårare att starta sitt eget liv. CUF vill lösa det genom att avskaffa LAS (LAS verkar i längden vara ytterligare en del av nollvisionen, men det är ett helt annat inlägg och inte en parentes) och Ung Vänster klagar helt enkelt på att jobb inte finns tillgängliga. Hur kommer sådan här lagstiftning hjälpa ungdomarna till en bättre situation? Vi behöver vår sysselsättning, för vi behöver våra pengar. Ni som kommer ihåg hur det är att sommarjobba de senaste åren kan fundera över hur konkurrensen om de jobben kommer att påverkas. Möjligheten att skaffa ett jobb som ungdom “går från ganska svårt till helt omöjligt“.
Hur blir det om ett par år? Hur blir situationen när vi har en ny generation unga på arbetsmarknaden som tack vare skyddslagar inte har en enda dags arbetsmarknadserfarenhet? Är det en verklighet vi vill till? Många unga som vill ut på arbetsmarknaden snabbt efter gymnasiet kan göra det enkelt tack vare möjligheten att skaffa sig erfarenhet och kompetens redan under gymnasiet.
Om reglerandet av allas lika olycka
Återigen lyser samma tanke igenom. Det verkar vara en byråkratisk form av slavmoral. Rättvisa handlar inte längre om att alla ska ha samma förutsättningar, utan att alla ska ha det lika dåligt. Även vi som gärna jobbar den extra timmen varje dag för en hundralapp mer. Vi ska ha det lika dåligt. Sådana här lagar dödar drömmar genom att döda motivation. Arbetsmiljölagstiftningen lär oss att vi inte vill arbeta, utan behöver lagar som skyddar oss från chefers förtryck. Nu smäller man det verkligen i ansiktet på alla ungdomar som växer upp.
Om diskriminering
Jag vill avsluta inlägget med ett tips jag fick från juristeN, att kolla upp direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling som finns här och tydligt säger att:
(11) Diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning kan undergräva förverkligandet av målen i EG-fördraget, särskilt förverkligandet av en hög sysselsättningsnivå och en hög nivå på det sociala skyddet, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten, ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet samt fri rörlighet för personer.
(12) Därför bör all direkt eller indirekt diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning på de områden som omfattas av detta direktiv förbjudas i hela gemenskapen.
Alla fetstilmarkeringar är mina egna. Att dessa lagar förstör ungas möjligheter till hög sysselsättningsgrad bör vara självklart. Jag vill också påstå att man förstör chanserna till hög livskvalité och levnadsstandard genom att neka ungdomar rätten till förvärvandet av pengar.
Även Magnus Andersson och Annie Johansson skriver om det här.