Open Source, SAAB och hot mot kapitalismen

isak  

Saab och statlig inblandning i marknaden

En av de centrala frågorna den senaste tiden har varit Saab-affären. Vänstern har gång på gång menat att Saab bör räddas från nedläggning av staten. Man har hävdat att arbetarna måste räddas och sveriges styrka på den internationella bilmarknaden bygger på Saabs varande. Högern har å andra sidan sagt att Saabs tid är ute.
Jag själv menar att man gör sig själva en otjänst om man försöker rädda Saab. Ett företag som spelat ut sin roll med en affärsmodell som troligen också spelat ut sin roll. Det är en väldigt låg sannolikhet att företaget kommer att bli framgångsrikt igen. Genom att med skattepengar försöka hålla företaget vid liv längre kommer man bara att hindra nya företag med nya affärsmodeller, anpassade till de nya marknadsbehoven.
När staten bestämmer sig för att lägga sig i marknaden och “skydda” aktörer eller affärsmodeller gör den de flesta parter en björntjänst. Visst räddar den de arbetare som är anställda vid företaget en stund till genom att skjuta upp det oundvikliga. Men då kan staten inte tvätta sina händer från alla de nya entreprenörer som vill ge sig in på marknaden och starta nya företag som med sina nya modeller slagit hårdare på marknaden. Staten kan inte tvätta sina händer från alla de nyutbildade människor med modernare kompetens som hade anställts vid dessa nya företag.
Detta är det centrala i felet med skyddslagstiftning och skyddsåtgärder från statens håll. Det är kärnan i varför staten ska försöka att undvika inblandning i marknaden. En stat som med lagstiftning och resurser kämpar för att bevara gamla företag på bekostnad av alla nya entreprenörer är en skymf för oss marknadsliberala, som vill värna den fria marknaden.

Gratis blir en del av bilden

Vanligtvis är ett stort hot hos äldre företag i att yngre företag iochmed sina nya affärsmodeller kan prestera bättre eller till ett lägre pris. Redan där brast det för Saab. Saab kunde inte tävla. Det ville antikapitalistiska krafter åtgärda genom att pumpa in statliga pengar i Saab.
Men vad gör man när gratis blir en del av bilden?
Bland både mjukvara och konst finns det iochmed internet möjligheter att sänka marginalkostnaderna och transportkostnaderna till noll. Det gör att mängder av nya affärsmodeller har öppnat sig (Jag erkänner dock att affärsmodeller är ett olämpligt ord. Ofta handlar det om andra incitamentsformer än pengar, och ofta utförs aldrig utbyten av pengar) som bygger på gratis.
Med wikipedia har världen fått ett gratisbibliotek vid fingertopparna. Med öppna operativsystem finns det lagliga sätt att få ett utmärkt operativsystem gratis och lagligt, med stora möjligheter för självanpassning. Med öppen mjukvara har programvara som en gång i tiden sågs som en nödvändig utgift, likt kontorsmaterial, blivit tillgängligt gratis och lagligt. Det bästa är att kulturen kring öppen mjukvara alltid har byggt på en stark deltagarkultur där användarna förvandlas från passiva konsumenter till deltagare. Tack vare det har programvara och operativsystem mängder av både utvecklare och supportpersonal. När ett operativsystem från Microsoft sviker lämnar man in datorn på kundtjänst under en längre tid. När ett populärare öppet operativsystem lagar man det på allt från ett par minuter till ett par timmar med google och forum.
Så det är klart att äldre företag hotas. Andra aktörer på marknaden erbjuder produkter med motsvarande kvalité (och väldigt ofta högre kvalité), men samtidigt gratis. Inte ens med hjälp av statens ekonomiska inblandning kan ett klassiskt företag konkurrera med gratis.

Statens nya marknadsmanipulationsteknik: Lagstiftning

För att hindra nya marknadsmodeller från att kunna sprida sig och slå ut de äldre lagstiftas de gamla affärsmodellerna i en mer och mer solid upphovsrätt. Remix- och deltagarkultur hindras effektivt av att man förbjuder nya former av kultur. För att det ska finnas ett behov av mediabolag ger man bara kreatörerna i den upphovsrättsliga mittfåran skyddande lagstiftning som aktivt stöter bort nya typer av kultur. Flera studier har redan visat att kopiering av musik inte påverkar försäljningen, och jag förstår inte hur man kan påstå att remixkultur skulle påverka upphovsmännen ekonomiskt på ett negativt sätt. Behöver jag ens studier för att visa att så inte är fallet?
Försök att se skärpt upphovsrätt, patentlagstiftning och upprätthållandet av dessa (IPRED, ACTA) i det här ljuset. Se hur de påverkar konkurrensen på marknaden.
Öppen och fri mjukvara utgör uppenbarligen ett hot mot de äldre och rådande aktörerna på marknaden. Men den är svårt att lagstifta bort. Mjukvara kan i dagsläget inte patenteras, och det upphovsrättsliga skyddet påverkar inte marknaden nämnvärt. Därför har inflytelserika grupper i USA tagit det ett steg längre. I The Guardians artikel ”When using Open Source makes you an enemy of the state” berättas det att:

”Guadamuz has done some digging and discovered that an influential lobby group is asking the US government to basically consider open source as the equivalent of piracy – or even worse. […] It turns out that the International Intellectual Property Alliance, an umbrella group for organisations including the MPAA and RIAA, has requested with the US Trade Representative to consider countries like Indonesia, Brazil and India for its “Special 301 watchlist” because they use open source software.
What’s Special 301? It’s a report that examines the “adequacy and effectiveness of intellectual property rights” around the planet – effectively the list of countries that the US government considers enemies of capitalism. […] No, the really interesting thing that Guadamuz found was that governments don’t even need to pass legislation. Even a recommendation can be enough.”

I själva rekommendationen som det syftas på står det:

”The Indonesian government’s policy… simply weakens the software industry and undermines its long-term competitiveness by creating an artificial preference for companies offering open source software and related services, even as it denies many legitimate companies access to the government market.
Rather than fostering a system that will allow users to benefit from the best solution available in the market, irrespective of the development model, it encourages a mindset that does not give due consideration to the value to intellectual creations.
As such, it fails to build respect for intellectual property rights and also limits the ability of government or public-sector customers (e.g., State-owned enterprise) to choose the best solutions.”

Ser du parallellen till Saabaffären?

Gratislagstiftningen och socialismen

Vad som upprör mig mest är hur man anklagar rörelsen för fri mjukvara för att vara antikapitalistisk. De själva strävar efter att ta död på marknadens billigare alternativ (gratisalternativen) för att de dyra alternativen ska kunna finnas kvar. Ett sunt kapitalistiskt system handlar inte om att maximera pengatransaktionerna, det handlar om att maximera konkurrensen för att skapa en fri marknad.
Nej, det är snarare en tanke med förankring i socialismen att vilja bevara de gamla aktörerna på marknaden. En trygghetstanke som hade passat bra i folkhemsdrömmen. Det är en väldigt socialistisk tanke att staten ska använda monopol och skyddslagstiftning för att skydda enskilda aktörer på marknaden, som verkar vara godtyckligt valda.

”Vi måste bevara profiterna åt mediaföretagen
Gör folket sig fritt med teknikens hjälp, då skärper vi bara lagen
Brännmärker alla som tjuvar som har tröttnat på mediautbudet
Om hjulen ska rulla som vanligt måste allt som är gratis vara förbjudet” – Vers i Staten och Kapitalet, Piratversion

Gratisekonomin som marknadsliberal tanke

Vad vi istället bör göra är att låta marknaden rensa bort de alternativ som är föråldrade. Om vi skippar skyddslagstiftningen kanske vi i framtiden kommer att få ett system som inte bara är friare och utgår ifrån kulturen, vi kanske också slutar konsumera vår kultur producerad på döda träd och fabriksbearbetad olja som behöver transporteras över kontinenter (Skivor och papper, med andra ord). Den öppna mjukvaran vi ser idag är bara toppen av isberget av vad som kan bli den framtida ekonomin. Den deltagar- och remixkultur vi har idag är bara ett smakprov av hur hela kulturen i samhället kan komma att se ut. Det enda vi behöver göra är att låta marknaden släppa fram den.
Jag tycker att det faktum att dessa kreationer som idag förbjuds och häxjagas med immaterialrätt fortfarande klarar sig och till och med växer i omfattning är ett bevis på hur marknadskraftig den är. Vad vi behöver göra är att släppa våra fanatiska fördomar om kunskap, kultur, konst och information. Vi behöver släppa tankar om exemplarförsäljning, passiv konsumtion, immaterialrätt och pengar som det enda incitamentet och låta marknaden styra oss rätt.

”Sida vid sida, tillsammans stryker de fram.
Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm.
Kapitalet behöver köpare, då är staten leverantör.
Den ena handen vet precis vad det är som den andra gör.” – Refräng i Staten och Kapitalet, Piratversion

För att bemöta lite av de klassiska utilitaristiska argumenten för kunskapsmonopol länkar jag till ”There’s no such thing as a free rider” och ”Patent räcker inte”.
För att ta del av lite remixkultur som är starkt hotat av upphovsrätten, lyssna på Girl Talk.
Även Jörgen Lindell har skrivit om det här.
Bilderna i det här inlägget är alla remixade av Sandra Grosse. Jag tror att jag hittade originalen någonstans hos Fredrik Edin, men jag är inte särskilt säker. Jag tror i varje fall inte att upphovsmännen whinar om upphovsrätt. Iallafall: Tack Sandra för remixande och tack internet för bilder.