Om Almedalen är ett enda stort liverollspel är klubblivet i Almedalen stunden när man tar av sig masken och dricker en pepsi. Gustav Nipe har redan studerat och bloggat om hur dans i Almedalen äger rum och uppmanade till fortsatt forskning trots att Rasmus Fleischer redan dementerat att dans skulle äga rum i Almedalen. Kanske har vi olika perspektiv eller olika definitioner. Jag tvivlar på att man ens skulle vinna på att se klubblivet i Almedalen som en del av liverollspelet överhuvudtaget.
Klubblivet i Almedalen var faktiskt som vilket annat mainstream klubbliv som helst. Undantaget var kanske att Carl Bildt syntes på klubben med sina Säpo-livvakter (Och vi var inte de enda som såg honom). Mitt i detta vimmel av gratis rosévin, visitkortsbyten, billig retorik och “jaha, var kommer du ifrån då?” fanns en avpolitiserad zon där inte ett enda åsiktsmarknadsföringsförsök tilläts. Man frågade inte ens om namn och än mindre om åsikter. Man dansade, drack red bull vodka, dansade kring stänger, drack red bull vodka och dansade ännu mer till det plastiga ljudet av den apolitiska Charlotte Perellis apolitiska covers.
Berodde denna apolitiska zon – som verkar ha varit med om en närmast militärisk avpolitisering – på att folk var trötta på politiken? I think not. De flesta av dessa politiker – varav Carl Bildt och vår kompanjon Rick Falkvinge bara var två som sågs – är politiska bestar som säkerligen kan kämpa runt klockan för att driva sina hjärtefrågor.
Jag tror att avpolitiseringen krävs för att samla folk. Om dagarna äger äger programpunkterna rum på ett väldigt decentraliserat sätt. Människor går till de seminarium de vill gå på. De som gick i partipolitikens fotbollströjor (I Alliansens fall gick nästan alla i illoranga likadana tröjor) gick till talet. De som hade bättre för sig gjorde vettigare saker än att se partipolitikens framträdares skådespel (Även om major Björklunds skådespel faktiskt var underhållande om man hade lite distans).
Men om programpunkterna var tvungna att verka diversifierande och gjorde det genom sin nischning är klubblivet i allra högsta grad kontaktsytsintensifierade. I det klubblivet på Lundanationerna jag är van vid är människor inte så starkt politiska att avpolitiseringen behövs. Men här i Almedalen behövs den militäriska avpolitiseringen för att människor överhuvudtaget ska kunna samlas. Och klubbar behöver samla skaror för att dans överhuvudtaget ska kunna äga rum.