Hacka lagen

isak  

“Kod är lag, hacka koden!”
En av de tänkare som influerat mig mest är Darwin. Darwin personligen ville beskriva livet på cellnivå, men frågan är om hans modeller inte går att applicera på större system. Jag gör ett försök med juridiken.

Darwinismen, FRA och informationsfrihet

Det finns en åsikt om de nya lagarna kring teknik jag hör ofta. De som skiter i lagen för att den ändå går att komma över på ett par minuter. Det är nog många av oss pirater som kommer ihåg diskussionerna kring Tor, Relakks, Ipredator, OneSwarm och Darknet, tjänsterna, programmen och protokollen som med ett par knapptryck skulle eliminera effekterna av alla övervakningslagar. Många minns också hur man med diverse trick kom förbi varenda regel och regulation som stod i vägen för informationsfrihet. Jag har själv haft lite av en bakgrund i flashback där många har en morbid, påtvingad informationsfrihet som princip. Personer som gör allt de kan för att privat information, från hemadresser till pornografiska klipp, ska spridas på det publika internet. Och de gör det. De lyckas.
Det som fick mig att förstå hur de lyckades var när man inte bara beskyllde politikernas konservativism och bristande teknikvana, utan även den politiska processen. Att i tiden mellan lagförslag och implementerad lag har många redan satt igång systemen som överbrygger det man såg som negativt med den nya lagen. Med en sådan tidsförskjutning kommer lagen aldrig kunna styra över ny revolutionernande teknik som internet.
Vad blir konsekvenserna av att människor konstant bygger över lagar de inte gillar?

Pressar lagarna mer

Det naturliga urvalets effekter på säkerhetssystem är svåra att förneka. Liksom Ghostburglar fick ASSA Abloy att byta ut enorma mängder lås när han avslöjade att deras populäraste lås gick att knäcka på ett par sekunder bör de som knäcker lagarna få lagstiftarna att tänka till. Än ser vi inte det. Vi har FRA-lagen trots att alla som sysslar med något som hade varit minsta viktigt för FRA att plocka upp (Vi tänker oss alltså att de existerar) är en liten delmängd av alla de som sitter väl trygga bakom sina anonymitetslösningar. Att bli tagen av FRA är troligen svårare än att som fjortonårigt par bli tagen för att ha brutit mot lovlighetslagen.
Men ändå finns fortfarande lagen. Man kan tala om rättsprinciper. Om att den borde finnas som moraliskt incitament för att inte begå brott på internet (och då glömma alla barnporrsbrottslingar och trakasserande troll som nyttjar populariseringen av anonymitetstjänser). Men då glömmer man snabbt den enorma betydelselöshet lagen får. Man glömmer att man odlar känslan av att polisen inte kan ta en. Man glömmer att man med sådana lagar separerar rättsväsende från folk ännu mer.

Skarpare kritik mot lagsprinciperna

Riksdagen bör ta lagbrytarkulturen på allvar. Inte genom att låta förövarna fortsätta, utan att omvärdera sina rättsprinciper. Idén om immaterialrätten som naturrätt är ingen statisk sanning. Det är en idé vi haft i 200-300 år. Att det finns så stort motstånd och bristande respekt för en kategori lagar måste en dag ge politikerna en hint om att rättsprincipen inte går ihop med samhället som det är idag. Att helt enkelt ta sig över lagen är ett effektivt sätt att visa bristen i applicerbarhet hos lagen.

Lagar och normer

Situationen vi har nu refererar folk lite lättsamt till som en ‘generationsklyfta’. Men problemet är väldigt mycket större än så. I mina ögon uppstår kulturer om att bryta mot lagen alltid kring lagar som är formulerade kring orättvisa faktorer. Bristfällig sakkunskap (Beatrice Ask och internet) och lagar som ger för starka fördelar för ena sidan (Upphovsrättslobbyns påverkan) är som jag ser de element som påverkat dagens situation till att bli som den är.

Cybernormer och klyftan mellan lagar och normer

Men vad leder en sådan situation till? Lagarna kommer aldrig vara perfekta, och det kommer följdaktligen alltid vara grupper som motsätter sig lagarna. Men dagens situation håller på att spåra ur. Cybernormer är ett rättssociologiskt projekt som studerar ungas inställning till lagar kretsande kring internet. Enligt deras senaste rapport där de studerat ungdomar mellan 15 och 25 år är det 79% i gruppen som känner till att de begår upphovsrättsintrång och ändå gör det. 72% av de svarande tror inte att lagar som försvarar upphovsrätten faktiskt skulle hindra dem eller andra från att begå upphovsrättsintrång. 76% tror inte att det faktum att upphovsrättsintrång är olagligt hindrar någon från att begå brottet.
Vi har nästan en hel generation som tappar respekt för lagen. Och på sättet lagstiftarna agerar ser jag inte att det har någon chans att ändras i framtiden. Vi kommer få större och större grupper i samhället med minskad respekt för polisen och rättssystemet. Framför allt kan deras respekt för äganderätt komma att urvattnas. Om man dagligen får höra att man är en tjuv, och om man dagligen vänjer sig vid att behöva gömma sig för rättssystemet, då kommer man lära sig de mönstrena. Vi riskerar att en hel generation växer upp utan en syn på stöld som något dåligt. Vad som idag inpräntas är ”minskade intäkter” är inte långt från ”minskad rikedom”. Och när de år efter år ser hur fildelningen ökar utan att artisterna försvinner, då kommer de sluta ta sådana argument på allvar. Om ägaren man stjäl ifrån inte tar märkbar skada av det kan det väl inte vara något problem? Hur många generationer ska vi låta det här fortgå?

Splittrat folk

Bland de människorna som tappat respekten för rättssystemet finns en ännu farligare grupp. De är nästan att se som halvt separatistiska teknokrater. Jag tog upp dem i början. De bryr sig inte om lagstiftande politik längre. De undviker den genom att systematiskt bygga sig över lagar. Cybernormer rapporterar också att 9% av den undersökta gruppen använder anonymitetslösningar redan nu och hela 60% kan tänka sig att göra det om rättssystemet får ökade befogenheter för upphovsrättsintrång.
Som pirat är det lätt att tänka att det är bra. Man tror lätt att det bara gäller de lagar vi motsätter oss. Att det gäller immaterialrätt och övervakningslagstiftning som FRA och IPRED. Men det går djupare än så. För inte ens jag tror på ett helt anarkistiskt internet. Lagar måste finnas, och genom att ta polisens våldsmonopol ifrån dem på internet är extremt kontraproduktivt. Det de människorna gör nu uppmuntrar till samma kamp som polisen för mot beväpnade våldsbrottslingar, men på internet. Det blir därför föga förvånande att se att polisen får ökade befogenheter på internet. Vi kommer också se en segregering på internet. Det kommer bli större skillnader mellan de som kan bygga sig förbi lagarna och vardagsanvändaren. Folk kommer använda internet med helt olika förutsättningar. Och det är dåligt för min syn på internet som en kommunikationsinfrastruktur för alla.

Vill vi ha det samhället?

Jag vill ha ett internet med lagar. Jag vill ha ett internet där man fortfarande kan bekämpa barnporr och spåra tydliga hot (uttalade, inte de som FRA påstås jaga). Därför motsätter jag mig både den separatistiska teknokratin och riksdagens antipiratlinje.
Men samtidigt behöver vi också de som bygger över lagen, så länge som det görs på rätt sätt. Istället för att systematiskt gömma sig själv behöver vi människor som Ghostburglar. Människor som skriker om hur lätt det är att gömma sig och hur fel lagstiftarna gör. Det är hur man bryter mot lagen på ett produktivt sätt.