Utgångspunkt: Facebook är en infrastruktur. Vi väljer infrastruktur enligt frimarknadsprinciper. När vi åker kollektivt väljer vi vilket kollektivtrafiksbolag vi vill åka med. När vi åker bil väljer vi om vi ska åka på statlig eller privat väg. När vi beställer en premuneration väljer vi om vi ska prenumerera på borgerlig eller ickeborgerlig media. Vi väljer vilket skivbolag vi köper skivor ifrån och vilken biografkedja vi besöker.
Därför kan vi också acceptera att dessa konkurrensutsatta infrastrukturer har en viss makt över oss. Kollektivtrafiksbolagen får anlita privatpoliser för att hota och slå oss. Dagstidningarna får påtvinga oss homogena ledarsidor som förmedlar samma obestridda åsikter och attityder dag efter dag. Skivbolagens tjänst Spotify får påtrycka oss reklam var och varannan minut och biograferna får trycka reklam på oss trots att vi betalar dyra pengar för biljetterna.
På samma sätt får Facebook göra vad de vill med vår information som vi frivilligt sätter samman åt dem. Vi taggar varandra på bilder. Vi like:ar saker. Vi kommenterar statusar hos folk vi tycker om och anger våra politiska och religiösa åsikter. Vi låter facebook registrera hur vi rör musen på skärmen för att placera annonser, och bjuder till och med in oss till att like:a reklam. Vi gör det helt gratis, och säger upp alla rättigheter om informationen när vi gör det.
I och med skapandet av världens största databas av metadata om människors livsmönster skapar vi ohyggligt mycket pengar åt facebook. Har vi ett fackförbund? Har vi en rättighetsorganisation? Vi kan diskutera hur man vid (bland annat!) Egyptens och Irans tullar använder facebook för att hitta dissidenter – vem känner vem, vem har “rätt” levnadsmönster, vem kommer från vilken stad och är uppväxt med vilken släkt – men i dagens politiska läge är det inte det mest intressanta. Det mest intressanta är att se på vad världens största databas av metadata om människors livsmönster har för effekt på företag.
Vi måste också våga diskutera hur värdet hos facebook skapas. Hur går värdet från våra musrörelser och likes till facebooks förtjänade dollar? Inte ett hekto vete skapas. Inte en deciliter etanol produceras. Inte en enda potatis skördas. Vi kör inga varor från Trollhättan till Stuttgart och vi bakar inga bröd. Ändå skapas ohyggligt mycket värde. Ett värde som inte utgår från exploatering av naturens råvaror, förfining av råvaror eller tjänster måste ju tas från någon. Med andra ord, någon måste förlora på det. Annars kan inte handel uppstå.
Är det Mark Zuckerberg som förlorar på det? Knappast. Hans anställda? Nej. Företagen? Troligtvis inte. Det måste väl ändå vara vi? Men vad är det vi förlorar? Vilket värde är det vi överlåter till facebook som de säljer till företagen? Om vi inte skapar varor att sälja åt dem måste vi väl ändå konsumera?
En approach från andra hållet är att se vilket värde som säljs. Facebook tjänar pengar på att lova företag att folk köper deras varor. “Folk” är ingen lös sammansättning av ansikten, utan det är du, jag och en halv miljard andra konton. Vid en första anblick kan du och jag verka som en piss i nilen av alla 500 miljoner användare, men det är knappast ett fåtal företag som investerat i reklam hos facebook. Och till alla företag har facebook lovat att sälja. Till sin väljarbas på en halv miljard människor kan facebook säga “köp det här”, och därmed påverka oss att köpa det.
Och inte bara kan de det. Facebook kan inte bara ta reda på hur vi lever våra liv genom att läsa våra loggar och titta på våra bilder. De kan också automatisera studiet av våra liv genom att kalkylera hur vi troligen lever genom att läsa av vår metadata – våra bildtags, våra gruppmedlemskap och “likes”, våra vänlistor och vårt evenemangsdeltagande, etc etc. Facebook kan alltså hålla koll på 500 miljoner människors liv samntidigt för att känna till detaljerade uppgifter om 500 miljoner människors liv samtidigt.
Vad facebook använder informationen till är inte bara riktad reklam. Det handlar inte bara om att jag som har like:at Quentin Tarantino får reklam från Coolstuff om att jag ska köpa Jules Winnfields plånbok från Pulp Fiction eller att jag som kanske skulle delta i evenemanget “Stöddemonstration för studentprotesterna i England” blir ombedd att gå med i facket. Det handlar också om att facebook vill ta reda på min momentana köppotentialitet. Facebook vill automatiserat studera vilka grupper jag går med i, hur ofta jag är inloggad och vilka vänner jag kommenterar hos för att veta precis när jag tänker tanken “Hmm, jag borde köpa ett par nya t-shirts” eller “Åh, nu hade det varit gott med pizza” för att kunna sälja produkter.
Vart leder det oss? Innan facebook hade vi val. När vi behövde köpa en produkt jämförde vi ofta priserna, kvalitén och vad som utlovades av produkterna innan vi fattade iallafall någorlunda rationella val. Nu blir vi mer och mer styrda av facebook (bland annat) för att fatta irrationella val som tjänar facebook. Helt utan att kräva hänsyn eller rättigheter från facebook.
Vad kan vi göra? Facebook håller på att bli en norm, precis som ägandet av en mobiltelefon är en norm. Företags information finns där. Grupparbeten på utbildningar sker där. Evenemang finns där. Mer och mer information flyttas till facebook. Till den mån att facebook börjar integreras i resten av internet. Vi ser hemska exempel där du loggar in med facebook för att delta i tävlingar, kommentera saker eller göra undersökningar, på sidor som är helt fristående från internet. Jag vill inte ha facebookifieringen av internet. Vill vi på allvar kalla oss fria och rationella konsumenter bör vi seriöst överväga om det är rätt av oss att fortsätta använda facebook. Jag har kommit fram till att det absolut inte är det. Jag vill hitta nya sammanhang.
Jag är redan i sammanhangen IRC och XMPP för att chatta med många av mina vänner. För ett mer allmänt och socialt kontaktytesammanhang på internet har jag Twitter och status.telecomxix.org, och jag ser fram emot den fria och öppna tfacebookliknande tjänster Diaspora, som vad jag förstått ska vara reklamfri. Jag fortsätter att skriva på http://isakgerson.se/ och http://filosofibloggen.se/ och letar gästskribenter och kommentatorer (gärna troll) till båda. Fler internetsideprojekt är på gång.
Jag önskar verkligen att de av mina vänner som beslutar sig för att stanna här möter mig i andra sociala sammanhang. Jag går alltid att maila på IsakGerson at gmail punkt com. På telecomix nickar jag laxsill eller lxsl. På xmpp använder jag kontot lxsl@xmpp.telecomix.org. På twitter heter jag IsakGerson och på Status.net heter jag lxsl. Har ni fler sammanhang att tipsa mig om, kontakta mig!
Och slutligen, en till ödmjuk begäran att tänka över ditt val. Läs de här artiklarna om facebookvara och fundera. Tänk på att varje person som stannar “för att alla andra hänger på facebook” leder till att fler personer kommer att stanna “för att alla andra hänger på facebook”. Så nu hoppar jag av det här tåget, och jag gör det helt utan kritisk distans. Facebook har varit hyperextrovert, identitetsvomiterande och överkommunikativt i sin essens sedan början. Varför inte bekräfta trenden genom att på facebook trycka upp i allas ansikten att och varför jag slutar med facebook. Här är evenemanget, gör det du också!
Inspirerande läsning:
http://christopherkullenberg.se/?p=1801
http://feber.se/webb/art/194442/facebook_vill_varumrkesskydda_/
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/generation-facebook-fortjanar-nagot-battre-1.1214214
http://techcrunch.com/2010/11/22/facebook-censorship/
http://www.socialfactory.se/social-factory/facebook-lanserar-nytt-registreringsverktyg-och-ansiktsigenkanning/
http://copyriot.se/2010/05/14/exodus-fran-facebook/