Hur skämt äger rum

isak  

Kan vi prata om skämten nu? Ni vet de där skämten. Skämten man drar på skoj, för att de inte är politiskt korrekta. Skämten som man har rätt att dra tack vare yttrandefriheten. Skämten man drar för att utmana. Skämten som man för allt i världen inte kan förstå hur folk kan ta illa upp av. Det är ju bara på skämt.
Nu har det gått ett och ett halvt år sedan skämtet om att det luktar oknullad kuk skakade Piratpartiet. Kan vi prata om det nu? Kan vi prata om att de priviligierade, vita män som är medlemmar i partiet av priviligierade vita män kanske kan dra lärdomar av händelsen? Att det kanske kan utöka förståelsen för hur skämten fungerade.

“Tiden läker alla sår, men 25 år senare kände jag lukten av omklädningsrummen från högstadiet. Korridorerna i väntan på lärarna. Ställena man inte gick frivilligt till. Lärarnas svek när de inte såg. Och glåporden. Handuppräckningen i klassen om vilka som hade haft sex där alla räckte upp handen. I 8:an…
Och jag kände känslan.”

Den känslan. Kom ihåg den känslan och tänk på den känslan. Tänk på rummen där känslan uppstår. Tänk på associationerna till sammanhangen ni får av den känslan.
Den känslan, när jobbansökning efter jobbansökning avslås på grund av ens kön, och man sedan får höra mansdominerade sällskap dra lättsamma skäm om hur kvinnor är. Den känslan, när man kommer från ett land där västländer fortfarande förtrycker svarta för att komma till ett land där sverigedemokrater sitter i det nationella parlamentet – för att få höra att man är löjlig som tar illa upp av skämt om slavdrivare som dras av priviligierade vita människor.

Den känslan, man som nykterist deltar i en sittning efter sittning arrangerad av kåren där man sjunger om hur dåliga och dumma nykterister är. Hur alla sjunger med i sångerna. Den känslan, när mötesordföranden på ett möte eller open i en chattkanal påpekar hur “alla djur är gjorda av kött” eller berättar hur han minsann inte faller offer för sin sympati med husdjur.
Kom ihåg känslan av att vara utanför, av att känna sig oinbjuden, ovälkommen, känslan av att vara mindre värd än andra, för att man är en nörd och en loser.
Fråga er sedan varför Piratpartiet är ett parti av vita, priviligierade män. Fråga er varför mer än fyra av fem Piratpartister är män.
Men det är ju en fråga om yttrandefrihet!
Det har du rätt att tycka, men det finns saker som också är viktiga. Kommer en rörelse av vita, priviligierade män verkligen att kunna bli en massrörelse? Jag personligen avskyr den sidan hos Piratpartiet och den har fått mig att tvivla på mitt medlemskap många gånger. Och jag är ändå en vit man. Fattig, men utbildad. Jag kommer att välja en rörelse med ett tryggt och välkomnande internt klimat före en grupp som propagerar rätten att skämta som man vill närsomhelst.