Häromdagen var jag på en debatt mellan de politiska studentförbunden. Efter en incident med kristdemokraten var min plan att skriva en sågning av kristdemokraterna, där jag koncentrerade mig på deras politik, retorik, okunskap och populism. Sedan läste jag Sandras Grosses inlägg från samma debatt och efter samma konfrontation. När jag kom till meningen
“KD brukar säga att de finns där och vill jobba för verklighetens folk. Tydligen är ungdomar och internetanvändare inte en del av den verkligheten.”
så förstod jag vad det handlar om. Har man inte samma verklighet kan man inte dela visioner och idéer. Och hur kan man värna om verklighetens folk när helt olika människor finns i ens verklighet? Eftersom mina känslor för kristdemokraterna knappast är nya har jag självklart ett favoritcitat av kristdemokraterna som jag tänkte plocka sönder:
“Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är.”
Den första frågan är “Vad är sunt förnuft?“. Har man en världsbild kan sunt förnuft betyda något helt annat än för någon med en annan världsbild. För vissa är sunt förnuft att man ska sluta med genustjafset i undervisningen. För vissa är sunt förnuft att inte införa vansinneslagar som Fra och Ipred. Vad man måste notera är att de båda grupperna har extremt olika världsbilder – helt olika verkligheter.
Nästa fråga är “Vad är vanligt folk?“. För vissa människor är det svårt att förstå att homosexualitet inte gör en människa onormal. Och för andra människor är det svårt att förstå att det finns människor som inte lärt sig att integrera internet i sitt liv. Vad vanligt folk är beror helt på vilka människor man träffar, vilka människor man förstår, vilka människors situationer man kan sätta sig in i. Det är inte alls självklart vad vanligt folk – eller verklighetens folk – är för några.
Följdaktigen kommer frågan “Vilka egenskaper har verklighetens folk?” eller “Hur beter sig vanligt folk?“. Frågan kan likna den andra, men är ändå skild. Frågan går även in på frågor kring tyglande av beteende och samhällets uppfostrande av individen. Har man en bild av hur verklighetens folk ska bete sig kan man tycka att staten borde lära ut att heterosexualitet är det rätta. Har man en annan bild kan man värna människors rätt att inte binärt bekänna kön och sexualitet.
Min verklighet och dess folk
Internet som en kroppsdel
Hela tiden kommer vi tillbaka till frågor om perspektiv. Är det så enkelt som att kristdemokrater inte har samma perspektiv på världen som piratpartister? Är det så simpelt som att det faktum att vi träffar olika människor och tar del av olika upplevelser gör att vi kan ha så olika värderingar? Om det är sant känns det personligen viktigt att jag presenterar vilken världsbild jag har, vilka personer jag träffar, vilken media jag läser och vilka upplevelser jag tar del av.
Det första, viktigaste och största är internet. Som ni kanske kunde gissa tillhör jag den gruppen människor som inte förstår hur folk kan leva utan internet. Internet är som en kroppsdel för mig. År 2008 skrev Karl Palmås en text som heter “Internet är min distribuerade hjärna“. Han förklarar det genom att säga:
“Under året har det ju blivit så påtagligt att min hjärna är distribuerad. Om man nu kan säga “min”: Jag har slutat bry mig om var denna hjärna slutar, och var bloggvännernas börjar. En av noderna i den distribuerade hjärnan kallar sig lämpligt nog “I am many”.”
Christopher Kullenberg utvecklar det här när han inleder sin bloggpost om hur minnet förflyttats till internet med
“Idag drabbades jag av en konstig känsla. Det var som om jag inte mindes om det var ett, två eller tre år sedan jag var på 4s-konferensen i Rotterdam. Det var lite obehagligt så jag funderade hur jag instinktivt skulle kunna minnas. Den första reaktionen var att söka i bloggen, och snabbt hittade jag svaret.”
För mig är det självklart att internet är en del av min hjärna. Internet är mitt minne, mina sociala interaktioner, min underhållning, mitt uppslagsverk, min aritmetik, min världsbild. Jag kan tänka mig att det ter sig absurdt för många. Jag kan tänka mig att det för många är lika svårt att förstå hur min identitet är en symbios mellan min kropp och internet som det är för mig att förstå människor som inte använder datorer. Men om man lyckas förstå det kanske man kan ta till sig Karl Palmås FRA-kritik också:
“FRA-lagen träder i kraft efter årskiftet. Staten får då helt nya möjligheter att se rakt in i min distribuerade hjärna – även de impulser som går via min privata kommunikation. Genom att analysera den mångfald av pulser som möter min uppspända bröstkorg – de affekter som resonerar mellan mig och mina vänner – hoppas FRA kunna förutspå mina framtida beteenden.
Min kropp består av fiberoptisk kabel. Jag är internet. Och genom mönsterigenkänning av trafikdata kommer någon känna mig bättre än jag känner mig själv.”
Perspektiv kring andras sexualitet
Nästa sak jag vill dela är min syn på sex. Inom sexualpolitiken har jag väldigt lätt för att se förtryck. I vissa fall (som i äktenskapsbalkens frånvaro av polygamilösningar) ter sig förtrycket i lagstiftning. Men oftare rör det sig om samhällets inställning. Elin Grelsson tolkar Foucault såhär:
“Michel Foucault menade, i Sexualitetens historia band 1: Viljan att veta, att individer fogas in i sexuella normer genom hur man talar om sexualiteten. Istället för att använda sig av den juridiska makten disciplinerar man genom att åtskilja naturligt från onaturligt och normalt från onormalt. Vi åläggs att bekänna våra begär, för att därigenom kategoriseras utifrån dem. Här spelar också den medicinska vetenskapen in. Medicinen kategoriserar och diagnostiserar, utdömer vad som är friskt och vad som sjukt.”
Därav är det inte en slump att jag avgudar och följer bildbloggen sexisnottheenemy. Sexisnottheenemy är en sida som skildrar sex, sexualitet och kön ur ett alternativt perspektiv. Väldigt många av bilderna handlar om hur sexualitet tillåts få ta sig i uttryck i vardagen. Den behandlar ofta sex man inte vill tala om, den behandlar homosexualitet, polyamori, transsexualitet och mycket annat. Det ryms mycket politik och humor. Därför är det omöjligt för mig att förstå hur man kan vilja värna heterosexualiteten i skolundervisningen. Inte heller kan jag förstå hur man kan vilja tygla sina barns sexualitet på andra sätt än att lära dem hyfs, respekt och vikten av medgivande och partnerns njutning. Jag kan inte förmå mig att förstå hur folk kan förbjuda sexuella uttryck som bygger på njutning och medgivande från alla parter. Häri ingår teman som internetsex, polyamori, HBT, promiskusitet och annat sex som är skambelagt i dagens samhälle.
Att inte vara verklighetens folk med varandra
Jag har förstått att andra människor inte är som jag, att jag inte är som andra människor. Men jag tror ändå att det finns en viktig skillnad. Jag är övertygad om att ömsesidig respekt för andra människors livsval är viktigt, oavsett vilka perspektiv och vilka världar man lever i. Jag hoppas att alla en dag kommer att förstå och acceptera att vi alla inte kan vara verklighetens folk för varandra. Jag hoppas att till och med kristdemokrater lär sig att hylla diversiteten och försöker lagstifta efter allas världar och inte bara sin egen. Kanske lever jag i en liberal dröm. Den liberala drömmen är min verklighet, och därför kommer jag kanske aldrig att släppa den.