En vidrig kompromiss

Oppositionen har nu presenterat sin kulturpolitik. Jag är inte förvånad. Som vanligt handlar det hela om att med statliga medel se till att kulturarbetare tjänar så mycket som möjligt utan att tänka på befolkningen i stort eller kultursektorns framtid. Det intressanta är hur de blåa och röda här kommer båda för en politik som är en vidrig kompromiss mellan höger- och vänsterideologi för att kunna muta kulturarbetarna.
Samtidigt som man på statlig väg öser pengar på artisterna tillåter man en hård upphovsrätt och försöker lagstifta fler och fler “betalningsmodeller”. Det räcker inte med att gå artisterna kakan. Man ska låta dem äta hela också. Inte är det deras nackar som kittlar.
Piratpartiet kommer i kommuner och landsting att driva att gemensamt finansierad kultur ska vara gemensamt ägd. Det är inte konstigare än att offentligt betald vård tillfaller medborgarna. Piratpartiet kommer också att driva att privata konstnärer som vill sälja sin musik både får sålla sig till moderna affärsmodeller och klara sig utan statsfinansiering. Därför behöver vi en balanserad upphovsrätt. Idag har vi en kulturpolitik som bara gynnar kulturarbetare. Inte kulturkomsumenter och inte framtida kulturarbetare. Piratpartiet vill ha en rättvis fördelning mellan professionella kulturarbetare och resten av medborgarna. För visst vill vi att mycket kultur ska produceras, men hur värt är det om ingen kan ta del av den.
Mer kan läsas här.