Förra året skrev jag inför EU-valet en kort lista på kandidater man kunde rösta på om man verkligen inte kunde tänka sig att rösta på Piratpartiet, men ändå sympatiserade med oss. I år är det svårt, för blockpolitiken är mer cementerad här i Sverige. I praktiken är varje röst på ett vänsterparti en röst på Socialdemokraterna och en röst på ett högerparti en röst på Moderaterna.
Men det finns hopp. Jag manifesterade med Maria Weimer och Camilla Lindberg från Folkpartiet och Mattias Johansson från Centerpartiet. Jag vet inte hur de står i immaterialrättsliga frågor, men jag är säker på att de inte alls kommer att svika i integritetsfrågor. Karl Sigfrid sympatiserar med oss i både upphovsrätts- och integritetsfrågor, men han är moderat, vilket talar för sig självt efter FRA-omröstningen. Förra året vill jag minnas att jag rekommenderade Magnus Andersson. Han är en kompetent politiker och egentligen lite liberal. Men även han har givit upp och tycker numera att pengar är viktigare än liberala principer. Han tänker rösta för datalagringsdirektivet.
Bland de rödgröna kandidaterna kan jag inte dra till minnes någon kandidat som utmärkt sig speciellt i upphovsrättskritiska frågor eller integritetsfrågor. Miljöpartiet har iochförsig ett väldigt fint program vad gäller upphovsrätt, integritet och nätneutralitet. Så de förstår ju våra frågor, men jag tror att chanserna att Miljöpartiet kommer att kunna driva förändringar där i en socialdemokratisk regering är minimala. Mikael Nilsson har också skrivit om hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet egentligen inte stödjer några liberaliseringar i upphovsrätten. Alliansen? Läs deras manifest. Det finns ingen trovärdighet i någon av våra frågor och ingen av dem nämns i manifestet.
Sedan finns det ett helt spektrum av patentpolitik och utbildningspolitik som ingen av de andra partierna rör. När var senast man debatterade patentlagstiftningen i riksdagen? Undrar faktiskt.
Nej, det här valet är det faktiskt inte alls lika okej att rösta på något annat.