Häromdagen demonstrerade jag med Stefan Flod (pp), Maria Weimer (fp), Camilla Lindberg (fp) och Mattias Johansson (c) mot datalagringsdirektivet. Alla fyra riksdagskandidater hade skrivit under kontraktet mot datalagring.
Eftesom vi alla vet hur integritetskränkande datalagringsdirektivet är, hur det bryter mot mänskliga rättigheter och kränker människovärdet, kommer jag att skriva om något annat, om liberalismen för mig. Jag har alltid sett liberalismen som en väldigt progressiv och visionär rörelse. För mig ligger den ideologiska kärnan i liberalismen i den uppriktiga tron på att en utopi faktiskt kan skapas, om man skänker tillit till människor, marknader, företag och teknologi. Liberalism är för mig nästan naiv i sitt sätt att välkomna det nya och främmande, oavsett om det är en flykting från Iran, ett företag från Paraguay eller en ny teknologi som internet. Det är vackert, för bara ur tillit kan ett sunt samhälle födas och utvecklas.
Det är därför jag slutade att kalla våra högerpartier liberala för två år sedan. Sverige var ett av de länder som starkast omfamnat den nya teknologin internet, som innebar en enorm frigörelse för människor, idéer, företag och information. 2008 förklarade bland annat Folkpartiet och Centerpartiet att internet inte skulle omfamnas och hyllas, utan övervakas, lagstiftas och begränsas. Man förklarade också att en individ som använde internet skulle fråntas sina rättigheter och behandlas som statens egendom. För mig är det varken liberalt, visionärt eller progressivt att lägga lås och bojor på en sådanhär teknologi. Vad partierna visat är att de försöker backa in i framtiden, precis som konservativa krafter försökt länge. Och det är skrämmande att vi samma partier håller på att göra om samma misstag med datalagringsdirektivet.
Men därför stödjer jag också dessa liberala kandidater som vi manifesterade med. De liberala partierna behöver krafter som får dem att återvända till sin ideologi. Första steget är att vara principfast. Principfastheten bevisas genom att kandidaterna fäst sitt löfte om nejsägande i kontrakt. Dessa kandidater gör att det fortfarande finns hopp för liberalism i de liberala partierna. I framtiden kanske vi får höra en liberal partiledare tala visionärt, välkomnande och med tillit till den nya tekniken internet. Kanske till och med en liberal partiledare som uppmuntrar sitt parti att rösta nej till övervakning och datalagring.