När symbolpolitik och realpolitik sammanfaller i internkulturen

isak  

För ett par dagar sedan höll piratpartiets styrelse ett spännande styrelsemöte. Även om väldigt mycket spännande togs upp var det mest spännande lönefrågorna. Vi förlorade både partistöd och tvingas betala våra valsedlar, så det är fullt förståeligt att man tvingas dra in på lite pengar. Vad man väljer att dra in pengar på är dock väldigt spännande. Man avskedar partisekreteraren Mårten Fjällström (samtidigt som jag fortfarande inte riktigt fått klarhet i vad som hänt med styrelsens sekreterare Mikael Nilsson, förutom att hans skrivbord är rensat och att han planerar att fokusera på sin doktorering. Nåja, det väsentliga i sammanhanget är att han inte verkar jobba för partiet längre[Se not nedan]). Från att ha haft två arvoderade sekreterare har partiet nu gått till att vara helt utan arvoderade sekreterare (och kassörer, för den delen).
Det sänder starka signaler. Piratpartiet är de facto partiet som inte bryr sig om administration. Om man ska tolka det som partiets vanliga övertro till mjukvara, som partiledningens stora byråkratiavsky (Paradoxalt, jag vet) eller partiledningens starka och gamla vilja att driva partiet som ett projekt och inte som en organisation vet jag inte. Men det är tydligt att starkt ledarskap är viktigare än stabilitet och organisation när man gör sig av med den siste sekreteraren samtidigt som man höjer lönerna för båda partiledarna.
Säga vad man vill om Sverigedemokraterna, men något måste de gjort för att få ett så starkt stöd när de haft en så dålig politik, urusel ideologi och ökänd bakgrund. Partiet har sedan länge byggt partiet underifrån för att få en stabil struktur och ett starkt lokalt stöd. I piratpartiet har man inte satsat alls på organisation, lokalpolitik har först avvisats och till slut nedprioriterats. Tal om lokala organisationer har mötts med svordomar, personangrepp och hot på partiets öppna forum. Och nu gör man sig av med partisekreteraren också. (Där har ni er eftervalsanalys.)

“Rick, styrelse m.m., önsketänkande, medlemmar”

Vad jag hoppas är att Mårtens avsked får konsekvenser. Jag hoppas att Mårten är stark nog att visa partiet samma rygg som partiet visat honom genom att avskeda Mårten och ändå räkna med att han jobbar ideellt som partisekreterare. Och jag räknar med att Ung Pirats förbundssekreterare koncentrerar på det Ung Pirat-arbete han överlastas med, med eftervalsanalyser, ombudsval och kommande kongress. Partiet har en viktig läxa att lära sig, och det verkar krävas att partiet är utan fungerande administration för att lära sig den läxan. Jag hoppas att vi inom fyra år lärt oss uppskatta vikten av en partisekreterare.
Jag klipper in Anders Hedbergs utmärkta svar i tråden också:

Ursprungligen postat av Rick Falkvinge

Fjällström hade en halvtid från partiet och en halvtid från Engström. Båda sades upp på grund av arbetsbrist när partiet går in i mellanvalsperioden. Det var mitt beslut att säga upp halvtiden från partiet, och styrelsen var informerad så långt det gick hela vägen. Jag har absolut inget att klaga på vad gäller Fjällströms arbetsinsats; det handlar bara om att jag inte kan motivera utgiften inför styrelsen och slutligen årsmötet när vi går in i mellanvalsperioden och dess medförande reduktion i administrativa behov.

Här är en motviering – Den löpande driften. När Mårten var borta på semster i somras haverade utbetalningarna till folk som lagt ut pengar. Jag hade flera samtal från personer som undrade när de skulle få tillbaka dessa. Bara att reda upp hälften av problemen med kvitton som redovisats felaktigt i ett ärende tog minst en dag för tre personer. Det är fortfarande inte klart vad jag vet.
Det största problemet är att det här är personer som lägger ner sin själ och fritid för partiet. Som måste försvara vare nedlagd timme och varje nedlagd krona för sambo och familj. När det inte funkar och de får skit för det hemma så ringer de och är rejält sura. Några har hotat med att strejka tills det löser sig. Funkar inte det här så har vi arga kommun, valkrets och distriktsledare.
Här är en annan motivering – byråkrati. Ledningsgruppens möten protokollförs bara när Mårten är där. Rick hatar byråkrati och pappersexercis mer än någon annan jag känner. Vilja och snabbhet skulle kunna vara Ricks ledord. Protokoll och stabilitet skulle kunna vara Mårtens. Båda de här sidorna behövs i alla företag. Tro mig, jag har sett fler företag startas och funka i två år, men det är alltid protokoll och stabilitet som saknats i de som gått under efter två år. Det är bara när båda de här sidorna finns representerade som den långsiktiga överlevnaden och tillväxten är möjlig. Sjökort, valmanifest och barnporrdebatten hade alla sin grund i sistaminutenpanik vilket enligt Hax ledde till interna bråk och tappade röster. Är det mer sistaminutenpanik vi vill ha eller är det mindre?
PP/CE kommer efter nyår att ha 5 erkänt duktiga debattörer och megafoner anställda. Ingen byråkrat. Det här är en obalans som hotar vår sak, verksamhet och framtid.

Läs också Sammys 15 punkter för ett framgångsrikt piratparti 2014 och Simons 8 teser för partiets framtid (som även jag själv lagt upp)

Not om Mikael Nilsson: Jag har nu förstått det som att Mikael aldrig var anställd av partiet, utan projektanställd av gröna gruppen för mjukvaruprojekt. Jag kan därför inte säga mer än att han funnits på kansliet och varit en tillgång.