Rasmus Fleischer skriver om hur upphovsrätten används som censurmedel. I det här fallet använde en politisk grupp “Total eclipse of the heart” för att göra en politisk satirlåt, vid namn “Gråt allians av vårt hat“. Men som Rasmus Fleischer säger var det en video EMI inte tyckte om:
“Notera hur selektiva EMI är i tillämpandet av sina förlagsrättigheter till låten. En norsk skämtversion av samma låt (rippad från teve) har legat uppe på YouTube sedan år 2005 och fått två miljoner visningar utan att förlaget har ingripit. En alldeles, alldeles underbar “literal version” finns också uppe, även om kommentarerna nämner att den tidigare plockades ner på begäran av någon rättighetshavare.
“Gråt allians av vårt hat” var dock uttalat politisk på ett sätt som EMI uppenbarligen ogillade. Göteborgs queerinstitut med flera hade skrivit en svensk text om sin frustration inför valet, utarbetat en koreografi och lagt ner en hel del jobb på att sätta samman det hela till en video.”
Det hela påminner om satirvideon av Der Untergang där Hitler svär över Constantin Films agerande när de plockat ner satirvideos av en av scenerna, som blivit en mem. Jag har själv bloggat om det, under “Copyright och demokrati“. Rasmus Fleischer har väldigt rätt när han skriver:
“De flesta vettiga människor känner ändå instinktivt att detta borde räknas som “fair use“. Något sådant begrepp finns dock inte i svensk upphovsrätt. YouTube är heller ingen rättsinstans utan tillämpar “sina egna, högst luddiga lagar.”
Detta är det värsta med att förlita sig på större “sociala medier”. De tillämpar det regelverk de vill. Youtube plockar ner politiska satirfilmer och facebook censurerar thepiratebay-länkar.
Genom Techdirt hittar jag en väldigt intressant artikel om hur demagoger försöker bygga upp myten om sambandet mellan patent och innovation.
“Note the implicit (totally false) assumption made there: that these products and jobs wereentirely a result of these patents. This is false. In all three areas, there was tremendous work being done among competitors in the same fields, and the innovation that happened was not because of the patents (in fact, all of the patents discussed had almost nothing to do with the later success of the technologies in question). If you look at the history of the semiconductor industry, the PC industry and the search business — all were built on widespread sharing of ideasamong different researchers, rather than hoarding it and using patents to keep others from the market.”
qnrq från telecomix tipsade mig om en väldigt intressant länk från myce. Nyheten beskriver hur antipiratorganisationer stämmer varandra för att de använder varandra claims och metoder. När andra skrattar åt dem och hånar dem tycker jag att de gör helt rätt. Kopiering är helt fantastiskt, och det är bra att även immaterialrättsjuristerna förstår det.
Dagens skämspinne går till Aftonbladet. Jag förstår inte hur de kan ljuga och smutsa ner sådär. Jag blev så arg när jag läste den här artikeln och såg i vilket sammanhang de använde ordet “hacktivist”:
“Såväl i konflikterna mellan Iran och Iran som mellan Indien och Pakistan förekom omfattande hacktivism. Tittar man på lite Sverige har exempelvis Estland och Georgien drabbats av omfattande hacktivsim från ryskt håll. Konflikten i Mellanöstern är annars den konflikt som dragit på sig flest attacker bland annat från pro-palestinska grupper i Pakistan och pro-isrealiska grupper i Ryssland.”
Det finns vissa sanningar som tål att upprepas många gånger, för att folk inte förstår dem. För det första, hacking innebär inte dataintrång. Hacking handlar om att skapa kreativa lösningar på mjukvaruproblem. Att bryta sig in i datorer och system kallas cracking, och är någonting många hackers tar avstånd ifrån. Att hacking skulle innebära dataintrång är en myt som skapats av hollywood och massmedia. För det andra, hacktivism och hacking är ingenting stater sysslar med. Hacking är något som bara händer i mjukvarutillverkningskretsar, och nästan bara i OSS-kretsar. Hacktivism skulle möjligtvis vara något som är typiskt för lobbyorganisationer, men det är i princip aldrig olagligt eller skadligt. Hacktivism handlar om att hitta kreativa lösningar för att få sin vilja fram i den parlamentariska och den politiska sfären. Eftersom hacktivism är något som vuxit fram i nätpolitiska kretsar är metoderna ofta mjukvaruinspirerade.