Den 15 december har Mikael Nilsson disputationsfest, här är hans inbjudan. Visserligen går den inte att komma åt via https av någon anledning, men den finns på en stabil och snygg web1.0-sida. Jag behöver ingen inloggning för att komma åt den, och inget vinstdrivande företag loggar mina uppgifter för att använda dem i reklamsyfte.
En festinbjudan är en väldigt, väldigt avgörande del av festen. För vad är en fest utan sina deltagare? Visst spelar andra faktorer roll, som plats och mat. Men min gissning är att Mikael hellre firar sin disputation i vardagsrummet med folk han känner och tycker om, än på ett slott med mobbare. Vi kan sluta oss till att tre komponenter är essentiella för en festinbjudans rumsägande:
- Festinbjudan behöver ett vara. En festinbjudan som är ett tomt ark är meningslöst. En festinbjudan som är gömd i en tjock och lång textvägg om ett annat ämne är också meningslöst. Festinbjudan måste inte bara återge de detaljer som festen kräver, utan också skapa en potential till festlighet hos läsaren. På vissa fester är ett ett utklädningstema, i Mikaels fall är det en extern händelse. Mikael har ska disputera, och bara det garanterar potential till festlighet.
- Festinbjudan behöver ett rum. Ett medium att färdas genom. Använder jag brev, mail eller sms när jag bjuder in folk? Skapar jag ett facebookevenemang? Twittrar jag?
- Festinbjudan behöver en riktning. En festinbjudan ges både en direkt och en indirekt riktning. Den direkta riktningen är vilka inbjudningen skickas till. Vilka brevlådor skickas den till? Vilka nummer smsas? Vilka konton på vilka nätgemenskaper bjuds in? Den indirekta riktningen är vilka generella typer festen riktar sig till. Är utklädningstemat tyska 1800-talsfilosofer från Jenaskolan kanske icke-filosofer inte känner sig särskilt välkomna. Om inbjudan specificerar en klubb med hög åldersgräns kommer 19-åringar inte att känna sig särskilt inbjudna. Om inbjudan innehåller en meny utan veganskt alternativ är det också väldigt exkluderande.
Som ni ser är den direkta riktningen starkt knuten till festinbjudans rum. I min ålder är det nog många som minns hur exkluderande det var att vara en av de sista med mobiltelefon i ett kompisgäng. Personen som inte lärde sig chatta i tid blev också rätt exkluderad. Vad man bör tänka på är att facebook och liknande web 2.0-koncept också är exkluderande. Om du skickar ut dina inbjudningar över facebook kommer bara människor med facebook att få dem. Om en klar majoritet bara skickar ut festinbjudan över facebook kommer den resterande gruppen att bli rätt isolerande.
Och när det gäller web 2.0-koncept är det rätt mycket mer avancerat än att säga “det är bara att skaffa det”. Det handlar inte om en struntsumma pengar eller att lära sig hur det fungerar för alla. För många handlar det om en etisk eller politisk fråga att vara eller inte vara på facebook. För många handlar det om att vilja ta tillbaka sina rättigheter. Hade Mikael Nilsson skickat ut inbjudningarna nästa år hade jag troligtvis aldrig fått dem, då jag då kommer att ha avslutat mitt konto av etiska och politiska skäl.
Men istället väljer Mikael Nilsson att skapa en web 1.0-sida som rum till sin festinbjudan, för att sedan rikta den över twitter, facebook och säkert andra protokoll.
Notera nu hur pragmatisk jag är. Jag tycker att det är helt okej att Mikael också väljer att ha en facebooksida som han länkar til från festinbjudansidan, så länge som det inte är det primära festinbjudningsrummet.