Något av det svåraste för ett samhälle är förändringar, och därför hoppar vi mycket hellre på temporära lösningar som vi alla vet inte löser särskilt mycket i det långa loppet. Därför försöker vi åtgärda den sjunkande kvalitén på skolan genom att diskutera i vilken årskurs betygen ska sättas. Därför kan frågor om skatteavdrag för hushållstjänster avgöra ett val.
Betyder det att det är bra att vi bygger en politik på fulhack istället för fungerande lösningar? Att det vore dåligt att acceptera växtvärken och bygga en framtidsvänlig politik? Det tror jag inte. Och jag tror att vi behöver bygga en ny kultur- och forskningspolitik som bygger på de otroligt bra egenskaper som internet bygger på, istället för att reaktivt kämpa emot den.
En del av fulhacken som man försökt med för att bota problemet fildelning är att fördela pengar från radio och andra lagliga tjänster. Det är redan känt att lagliga tjänster som Spotify inte gör ett dugg i praktiken för att försörja artisterna. Inte heller Stim eller andra insamlingsorganisationer verkar lyckas särskilt bra.
Riksdagspartierna har försökt patcha problemet med fildelning internet nu. Är det inte snart dags att jämka sig med faktumet att problemet med fildelning och försöka hitta mer än temporära lösningar på hur artister får betalt. Artisterna själva börjar många av dem själva inse att upphovsrätten som den idag är utformad inte hjälper dem. Ja, till och med upphovsrättsföretagen själva börjar ge upp idén om att etablera en marknad för kulturen, och börjar istället att göra juridik till en seriös affärsmodell.
Kanske är det dags att inse att upphovsrättsmodellen för att finansiera kultur är förlegad och alltför fulhackad genom åren? Kanske bör vi istället tänka på hur vi konstruerar framtidens kulturmarknad. Jag vill se nyskapande och nytänkande i kulturpolitiken. Fortsätt inte att nödlösa det gamla och förfallna huset, bygg ett nytt!