Hackers vägrar välja mellan konst och teknik
Rasmus Fleischer – Doktorand
Konst kan definieras som ett ord för alla de sysslor som vi inte är beredda att överlåta åt robotar. Jag är inte säker på att detta skulle vara den bästa definitionen av konstnärlig verksamhet.
Jag är rentav tveksam till om vi alls behöver en sådan definition. Framför allt är jag mycket misstänksam till det där vi:et som allt kommer an på.
Vilka är vi? “Vi” som inte kan tänka oss att alla världens manuella trummisar skulle ersättas av trummaskiner, men gärna ersätter all manuell handdisk med diskmaskiner.
“Vi” som tycker oss se en skönhet i graffiti som vi inte ser i en industriellt sprutlackerad vägg. /…/
Av dessa förväntar vi oss (åtminstone i teorin) ett unikt personligt uttryck. Därför kan de inte ersättas av robotar.
Att diska tallrikar eller handla med valutor är däremot inga konstarter. Därför klagar ingen om de tas över av robotar.
Diskmaskiner, fiberkablar och bilar ska helst inte ha ett “personligt uttryck” utan bör utföra exakt det vi förväntar oss av dem. Därför är det en självklarhet att de ska massproduceras med så hög grad av robotisering som möjligt.
Sedan ungefär 250 år har Konsten och Tekniken ansetts som två skilda världar. Men sen finns det de som vägrar att välja mellan människa och robot, som på samma gång är konstnärer och tekniker. För dessa finns ett lämpligt namn: hackers.”
Rasmus Fleischers krönika om hackers, konst och teknik är verkligen läsvärd.