Biblioteket och boken – Dimensioner

isak  

Även Genesis, Realbibliotismen, Robotbiblioteket och En öppen förfrågan.

Den nolldimensionella sökrutan, den endimensionella resultatlistan och den tvådimensionella skärmen har alla sina fördelar, men kan inte ersätta det tredimensionella rummet. (s. 52-53)

Det känns inte som att jag har så mycket att säga om att Fleischer låter bli att nämna en fjärde dimension, tid. Tid tycks vara viktigt i en diskussion om bibliotekens roll. De är ju – som han själv säger här och var – delvis arkiv. Han har ju dessutom diskuterat begrepp som att “hänga med i tiden” och “tidsandan”.
Inte heller har jag så mycket att säga om hans syn på bokskrivare. Han menar att laserskrivare och scanners “slarvigt kan beskrivas som tvådimensionella” – okej så långt – till skillnad från bokscanners och bokskrivare. Va? Den dimensionella gränsen här tycks vara vag. Är det så intressant att det ena är ett papper och det andra en hög av papper? Ontologin här är skum, och blir ännu skummare när man betraktar den vetenskapliga artikeln.
Den vetenskapliga artikeln kan vara – säg – trettio sidor lång. En ganska stor hög med papper. Vi skriver ut den i en laserskrivare och sätter ihop med ett häftstift. Är det ett papper? Eller är det en bok? Är den tvådimensionell eller tredimensionell? Är skrivaren som skrivit ut den en tvådimensionell eller tredimensionell teknik? Om vi binder den vetenskapliga artikeln? Är det fortfarande tvådimensionellt? Och vidare, författaren kanske ändrar sig och kallar det en rapport och ser det som en bok. Har skrivaren bytt skepnad till en tredimensionell form? Den här ontologin behöver tweakas.
För att bara ändra språkbruket lite, om verktygsbiblioteken är de predigitala bibliotekens antites är de postdigitala biblioteken dess syntes. Dialektiken har flera dimensioner. De predigitala biblioteken är uppenbart idealistiska. Kom hit, lär dig något, gå hem, tänk, kom tillbaka. Verktygsbiblioteken är materiella, låna verktyg, spara pengar, bygg en bättre tillvaro gratis. De postdigitala biblioteken förenar teori och handling, idealism och materialism. De materialiserar teorin och sätter handlingen i pränt. Vad revolutionärt!
Makt. Vem har makt?

Motsatsen till biblioteket som mötesplats sägs vara biblioteket som “boktempel”. Men även där handlar det om möten: människors möte med böcker, böckernas möte med varandra. Varje möte är ett urval, för lika lite som en bok rumsligt kan placeras på samma avstånd till alla andra böcker kan en människa möta alla andra människor samtidigt. Varje möte är också laddat med makt, men den makt som manifesterar sig i rummet är av ett annat slag än den anonyma makt som döljer sig i digitala databaser. (s. 57-58)

Vilka har makt i Robotbiblioteket, i den nolldimensionella sökrutan och den endimensionella resultatlistan? Robotarna! Vilka har makt över robotarna? Företagen som designat dem.