Den här posten konkluderar det jag skrivit om i Genesis, Realbibliotismen, Robotbiblioteket, En öppen förfrågan, Dimensioner och Gemensamt urval.
Rasmus Fleischer är rätt deskriptiv i Biblioteket. Jag säger inte att han är helt värdeneutral och ickenormerande, men knappast så normerande (eller alarmerande) som jag vill vara.
För oss som håller fast vid folkbildningsidealet är biblioteket djupt hotat. Det största hotet är försöken till övergång till det “digitala”, en övergång som i praktiken mest innebär att man marknadsanpassar vissa delar av verksamheten och outsourcar resten till kommersiella robotar. Dystopin vi kan rita upp är ett bibliotek där man mottas av kommersiella robotar som listar ut vad man är mest sugen på att läsa, vad som verkar mest kul. Du erbjuds att ladda ner boken via en app till ditt kommersiella operativsystem. Böckerna du har att välja mellan är ungefär samma som på en gigantisk Pocket Shop. Varför? För att exakt samma företag gör urvalet.
Det finns en väg ut: styr in biblioteken på den postdigitala vägen istället. Biblioteken har inget rum att fylla i det digitala, lika lite som “digitala torg” eller “digitala parker” skulle ha. Biblioteken måste utgå från sitt rum och sitt urval, som är grundpremisserna från deras verksamhet.
För att vara på det klara, det är inte bildningen i sig som är mest hotad. Det är människor reella chans att bli bildade. Klassiska bibliotek har funktionen att de utsätter människor för klassisk och bildande litteratur. Bibliotekarierna väljer ut vilken litteratur de frontar på hyllorna, och vilken litteratur de rekommenderar till kunderna. Det är elitistiska. Marknaden är inte elitistisk, marknaden pushar den litteratur som säljer bäst.
I det efterfrågansfokuserade biblioteket är det individens ansvar att bli bildad. Det kanske funkar för akademiska familjer och rika familjer, men jag nöjer mig inte med det. Om alla ska bli bildade krävs det att ansvaret frånkopplas från individen och att samhället arbetar för att människor blir bildade. Skolplikt har vi redan, urvalskoncentrerade bibliotek är bara en annan åtgärd. Nu rivs åtgärden.
Rasmus Fleischer presenterar i två kapitel för hur biblioteken kan utvecklas som ett bättre alternativ till e-bokifieringen. Jag läser det som ett manifest, som att det är så biblioteken bör utvecklas.