Även Genesis, Realbibliotismen, Robotbiblioteket, En öppen förfrågan och Dimensioner.
Valfrid Palmgren var en typisk bildningsborgare, verksam som konservativ politiker. Hon arbetade som bibliotekarie vid Kungliga Biblioteket när hon 1907 fick möjligheten att föra en studieresa till USA. Där övervälidgades hon av att se bibliotek som besöktes av människor från alla samhällsklasser. Hon återkom till Sverige med en brinnande ambition att sprida idén om så kallade public libraries, vilket hon ville översätta till “allmäna bibliotek” – begreppet “folkbibliotek” ansåg hon vara alltför associerat till arbetarrörelsens språkbruk.
Det allmäna biblioteket skulle bidra till att lindra klassmotsättningar genom att integrera män och kvinnor från alla samhällsklasser och åldrar. Det skulle därför drivas i offentlig regi, till skillnad från de många bibliotek som i det tidiga 1900-talets Sverige drevs av arbetarrörelsen, nykterhetsförbunden och frikyrkorna. /…/
Urvalet skulle däremot inte innebära något politiskt ställningstagande. (s. 62-63)
Tes 1907: Vänsterlitteraturen och vänstermänniskor dominerar biblioteken.
Önskvärd antites: Högerlitteratur och högermänniskor dominerar biblioteken.
Syntes: Skapa “opolitiska” bibliotek. Reglera bokurvalet för att se till att vänsterlitteratur inte dominerar.
Metod: Subventionering med skattemedel (Lägg över biblioteken i statlig ägo).
Vart hade vi varit idag om våra bibliotek hade varit antingen arbetarrörelsenbibliotek eller nykterhetsrörelsebibliotek? Det hade funnits ett mycket större utrymme för en intellektuell vänsterteoretisk debatt än en intellektuell högerteoretisk debatt. Det är svårt att säga huruvida det hade påverkat beslutsfattare i särskilt hög utsträckning då beslutsfattare inte så ofta är högutbildade (särskilt inte på bibliotek, gissar jag).
Det är dock mycket möjligt att den akademiska debatten sett otroligt annorlunda ut, vilket troligen hade kunnat ha en indirekt inverkan på beslutsfattandet. Särskilt: hur hade den statsvetenskapliga debatten påverkats av att bibliotekens statsvetenskapliga litteratur främst hade dominerats av arbetarrörelsetänkare? Hur hade den politiska ekonomin påverkats av att litteraturutbudet hade dominerats av böcker som Kapitalet eller Marx’ ekonomisk-filosofiska manuskript? Vi kan bara spekulera; särskilt vi som inte studerat det närmare.
Ur tillgänglighetssynpunkt är problemet inte så stort. Det mesta viktiga ur arbetarrörelselitteraturen går säkert att få tag på via magasin även idag, men ur urvalsperspektiv är det här helt avgörande. En bibliotekshylla som erbjuder Marx på samma villkor som Nozick är radikalt annorlunda än en bibliotekshylla som mest erbjuder Marx och Ẑiẑek.
I mitt inlägg vill jag inte hävda någon typ av reaktionär linje. Jag vill inte alls att vi ska riva de allmäna biblioteken och återgå till arbetarrörelsebiblioteken. Det vore befängt. Särskilt då jag tror att bildning är bra för alla, borgare som bonde; präst som proletär.
Men vi behöver problematisera förlusten av bibliotek och skapa nya. Socialistiska bokcaféer är kanske ett sådant utrymme. De är platser med ett snävt och djupt urval, de samlar ofta bra med bokcirklar och de är en god grogrund för politisk förändring som utgår från litteratururvalet.
Kanske kan en annan – mer postdigital – plats vara hackerspaces. Förutom att hackerspaces är ett verktygs- och kunskapsbibliotek för teknologiskt inriktad subversiv verksamhet och utbildningen i densamma vill jag minnas att iallafall Forsken på Utkanten i Malmö hade ett bibliotek med böcker i allt från hackingguider till queerteoretisk litteratur.
På Flogsta Food i Uppsala har studenter (mestadels från Cemus) självorganiserat ett socialt center som kretsar kring Flogsta Foods kolonilotter. De har få verktyg och inga böcker, men det finns mängder av odlad jord (Är botaniska trädgårdar bibliotek i bredare mening? Kan de vara?) och det finns mängder av expertis som samlas kring lotterna. De har en tydlig politisk profil: permakulturell och rödgrön verksamhet.