2.2. […] Guds ord är ett levande ord som kastar ett särskilt ljus över varje period i historien. Det förklarar för de troende vad Gud säger till oss här och nu. Därför får Guds ord inte förvandlas till stelnade bokstäver. Då deformeras Guds kärlek till och omsorg om folken och individerna. Fundamentalisterna gör just detta misstag i sina skriftutläggningar. När Guds ord stelnar och överlämnas från generation till generation som ett dött ord, och som används som ett vapen för att beröva oss våra rättigheter, blir resultatet död och förstörelse. /…/
2.3.3 Och ovanpå detta ser vi en del teologer i västvärlden som försöker ge teologisk och biblisk legitimitet åt det förtryck som vi lever under. Guds löften blir, i deras tolknin, ett hot mot vår existens. Till och med evangeliets “glada budskap” blir “en dödens budbärare”. Vi uppmanar dessa teologer att fördjupa reflektionen över Guds ord och korrigera sina tolkningar. Guds ord är en källa till liv för alla folk.
Andra kapitlet i Kairos Palestine-dokumentet handlar om tolkning av de heliga skrifter de tre folken har. (Detta kommer alltså att vara ett utpräglat teologiskt inlägg. Om du är helt och hållet ointresserad av teologi kan du nog skippa inlägget.) Det är för få okänt att troende från de tre religiösa grupper som är störst i området delar väldigt mycket religiös litteratur. Huruvida de har gemensamma Gudsbilder eller gemensamma tolkningar av sin tro är en mycket svårare fråga, då det finns väldigt lite gemensamt för alla ens inom traditionerna.
Det finns ingen bokstavsläsning. Det finns ingen kärna i bibeln. Allt är tolkning, och om man värna en bibelläsning som är så nära bibeln som möjligt flyttar man bara mer makt till de som har tolkningsföreträde. Det är då bibeln används av de som vill försvara förtryck. Det gjordes av kejsar Konstantin, det görs av reaktionära högerkristna för att försvara allt från inskränkta rättigheter för kvinnor och homosexuella till att försvara stora socioekonomiska klyftor – och det görs för att försvara den israeliska regimen.
Ur det här har det växt en mer kritisk läsning, en befrielseteologisk läsning. Befrielseteologin har växt fram i såväl Palestina som Latinamerika, och den används av både feministiska teologer och queerteologer. “Vad folk inte förstår med bibelläsning är att man ska plocka russinen ur kakan” sa en vän till mig. Där börjar kritisk läsning för mig. Ur grundpremissen att kristendomen (eller judendomen eller islam) inte kan försvara fascism och förtryck kan man inte härleda vad som helst med hjälp av enskilda bibelord. Vad varje bibelläsning behöver börja med är en ryggrad, en kompass.
Och det är den man försöker hitta i Kairos Palestine-dokumentet. Utgångspunkten är att Gud inte kan försvara förtryck, orättvisor, krig och konflikter. Utgångspunkten blir därför Gud inte kan försvara den israeliska regim som idag finns i Palestina. Utifrån det kan vi läsa bibeln för vägledning i hur vi förstår situationen de förtryckta palestinierna är i och hur vi hanterar den.
Under Kristna Studentrörelsen i Sveriges första deltagande i Pride gick vi under parollen “Reclaim the christ”, i ett försök att ta tillbaka kristendomen och kärleksbudskapet från reaktionära krafter. Samma görs nu av Palestinier. De tar tillbaka tolkningen av evangeliet från att vara en text som stödjer förtrycket, till att vara ett budskap om fred, jämlikhet och rättvisa.
Och glöm inte, skriv på för kampen för fria palestinier!