Högern har länge talat sig varma om att man inte kan ge behövande “bidrag” (d.v.s. de system för social trygghet vi har i landet) utan motprestation. Sjuka ska ständigt kollas över axeln, arbetslösa ska ständigt skickas runt av arbetsförmedlingen och långtidsarbetslösa ska slavarbeta på vuxendagis.
Och på ett sätt håller jag med. När regeringen systematiskt spenderar stora delar av budgeten på bidrag är det viktigt att man följer upp och ser till att beslutet lösar sig. Ett av sätten att göra detta är att kräva en motprestation.
Men låt oss inte fastna i de sociala trygghetssystemen, där vi inte har så mycket pengar att spara in. Låt oss istället titta på statens riktiga bidrag, på de stora budgetposterna, bidragen till företagen.
Från den kapitalismkritiska kanten av politiken lanseras: ansvarslinjen. Den som får bidrag ska också beläggas med ansvar. Jag tänker mig att vi kan börja villkora bidrag som jobbskatteavdraget, sänkta arbetsgivaravgifter, statslevererad arbetskraft och sänkt moms på serverad mat. Vi kanske kan ställa högre fackliga krav, förkortad arbetstid med bibehållen lön, bättre representation av minoriteter, strängare miljölagstiftningskrav och andra villkor.
Jag hoppas att vi också kan tillsätta en myndighet som med stor noggrannhet och mycket befogenheter kan se till att systemet efterföljs.