Nu har jag alltså röstat på Uppsala stadsbibliotek. I valet till kommunfullmäktige och landsting var det inget svårt val, då jag själv kampanjar för båda posterna. Till riksdagen kryssade jag Mikael Nilsson.
Min inställning till Mikael Nilsson har länge varit mycket kluven. Jag har – som ni säkert vet – länge varit en av de aktivister som försökt hålla partiet på banan genom att kritiskt granska styrelsens och ledningens arbete. Och om jag ska vara självkritisk, skrikit ganska mycket. Jag var säkerligen en av de personer Rick syftade på när han bad om internkritisk tystnad i partiet fram till valet. När jag var ny i partiet och bodde i Lund där jag ansvarade för kommunen var min enda relation till Mikael Nilsson hans roll som styrelseledamot, och det var inte min favoritkategori människor då. Men ju längre in i partiet jag kom desto mer insåg jag hur viktig Mikael var för styrelsen och partiet. När jag såg på honom som individuell styrelseledamot och inte som en del av ett kollektiv insåg jag hur viktig han var för styrelsearbetet. Jag hade dömt honom för att han, liksom de flesta i styrelsen, ofta tog oförankrade beslut med alldeles för lite medlemsstöd. Men vad jag såg när jag tittade var att Mikael var den som ständigt försökte skapa bättre beslut utanför voteringarna. Att Mikael var den som egentligen gjorde hästjobbet i interndemokratin. Han försvarade medlemmarna och de långsiktiga styrelsebesluten inte genom debatt och konflikt, utan genom dialog och kompromiss. Även om jag inte såg det då är jag idag övertygad om att han förtjänar all heder för det. Att Mikael dessutom inte bara gör hästjobbet med beslutsförhandlingar, utan gör jättemycket arbete för partiet även i andra fall talar ju absolut bara för honom.
För sådan är han. I och utanför styrelsen är han bra på att arbeta. Eftersom jag var aktiv i södra distriktet var det mycket av Mikaels engagemang jag missade. Förutom att södra distriktet sällan bryr sig om vad som händer i andra distrikt så var det mest Rick Falkvinge och Christian Engström som syntes från norrut. Och då är det lätt att tro att de står för allt engagemang. Tji fick jag när jag fick reda på att Mikael stått för diverse engagemang i partiet, som t.ex. när han startade och ledde StoppaFRAlagen.nu, en lång tid senare. Och när jag ännu senare flyttade upp och började hänga på vårt kansli regelbundet märkte jag ännu mer hur mycket jobb utanför styrelsen Mikael gjorde för Piratpartiets syften. Jag tycker att Mikael är en klockren doer, lokalt i Uppsala, nationellt och i sitt styrelsearbete.
Vad gäller att övertyga människor har jag full tilltro till Mikael. Hans blogg är en av de mest intressanta i valrörelsen, där han skriver intressant och visionärt om olika projekt och kritiserar andra partier djupt utan att verka trollig, osaklig eller hålla låg nivå. Hans debattartikel om skolpolitik var ett väldigt bra och precis de utopiska strömningar partiet behöver. Det är en politik vi propagerar för riktigt starkt här i Uppsala. Han har hållit flera torgtal här i Uppsala där han får allt annat än en röst på Piratpartiet att verka kontraintuitivt utan att hänfalla att intuitiva argument. Han talar om förändring, framtidsvisioner och internetpolitik på ett väldigt trovärdigt sätt.
Så jag röstar på Mikael Nilsson till riksdagen, för att han vet inte bara vad han vill, utan han vet vad han behöver säga för att övertyga andra, vad han behöver göra för att uppnå målen och hur han ska förhandla sig fram till besluten i riksdagen.
Jag tänker också förklara varför jag inte kryssade två kandidater. Jag övervägde länge Mårten Fjällström, men det som avgjorde att jag inte kryssade honom var helt enkelt att Mårten skulle göra ett så sjukt bra jobb i Uppsala kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Utan Mårten hade jag nog fortfarande tyckt att landstingspolitik var tråkigt, men nu vet jag precis vad jag vill göra i landstinget och ser fram emot det. Mårten for president, but also Mårten for landstingsråd! Jag kryssade inte Isak Gerson till riksdagen, främst av taktiska skäl, då jag inte kunnat få tillräckligt många personkryss i Uppsala valkrets för att det skulle göra skillnad, och för att jag ville göra ett faktiskt val vad gällde personkryss till riksdagen.