Genom Gabriel Sjölund hittar jag en P3-dokumentär om “Piratpillren och striden om HIV-medicinerna“, en hemsk men samtidigt vacker berättelse om den hårda kampen för livet för så otroligt många döende människor i tredje världen. Den hårda kampen mot medicinpatent. Patentsystemet är ett sjukt system som bara finns till för att hindraden teknologiska utvecklingen och minska utbudet av modern teknologi. Här får vi höra hur man kämpat mot västerländska företag för rätten att kunna tillverka mediciner. Det är så vackert att höra hur tredje världen tar fighten för att få vara en del av den teknologiska utvecklingen och göra sina egna mediciner.
Genom Gabriel hittar jag också en kolumn av Anders Mildner om offentlig förvaltning och fri data. Anders frågar varför kommuner inte släpper sin data fri och låter kommunens medborgare hjälpa till med utvecklingen. Självklart kommer vi i Piratpartiet att driva den här utvecklingen.
Jag hittade också en helt sjuk artikel i Dagens Juridik. En immaterialrättsjurist föreslår att man ger patentuniversitet en gräddfil i sekretesslagen. Här diskuterar den moderna världen Open Access och frigörandet av universitetens information, och Åsa Persson talar om att inskränka vår tillgänglighet till forskningsresultat för att de ska kunna patentera sina resultat. Hon skriver att “förhindras möjligheterna till patentering finns det risk för att forskningsresultaten inte utnyttjas fullt ut“. I min värld är patent i sig ett hinder för att forskningsresultat inte används fullt ut. Men vi kanske menar olika saker. Jag menar att det intrisikala värdet i forskningsresultat är kunskap och teknologisk eller samhällelig utveckling, men Åsa Persson som är immaterialrättsjurist kanske menar att det intrisikala värdet i forskningsresultat är ekonomisk vinst. Nej, istället borde vi öppna upp för att universiteten ska dela med sig av mer kunskap.
—
Christopher Kullenberg skriver en utmärkt debattartikel i SvD om hur upphovsrätten står i strid med våra rättigheter, särskilt upphovsrätten. Han nämner i förbifarten hur de nya frälsande tjänsterna egentligen är tjyvaktiga:
“Man blundar för att Spotify och Telia försöker bryta mot principen om nätneutralitet genom att prioritera trafik från en enskild tjänst, man blundar för att Voddler gör intrång i den fria GPL-licensen, och det verkar som att man även blundar för att samma industrier klampar rakt in i vår viktigaste infrastruktur för det fria ordet.”
Vad som nästan är intressantare är Per Strömbäcks förvirrade svar. Han skriver t.ex.
“Att upphovsrätten är en förutsättning för yttrandefrihet borde vara självklart för en akademiker, utan det sambandet kan Kullenbergs forskning publiceras av någon annan i eget namn eller spridas i förvräng form. Ja, även det här meningsutbytet förutsätter upphovsrätten – att vi bägge erkänns som avsändare till våra debattinlägg.”
För det första: Nej! Om det är värdet i att se sitt namn i tryck, då är upphovsrätten viktig i det här fallet. Budskapet och politiken som förmedlas i texterna är helt oberoende av upphovsrätten. Däremot finns det något ännu viktigare som Per Strömbäck missar helt! Det är inte upphovsrätten han eller akademikern behöver. Akademikern behöver plagiatsystemet som skydd. Och plagiatsystemet är helt oberoende av upphovsrätten. Per själv bör förlita sig på pressetiken om han vill ha rätt namn under rätt artikel. Igen, oberoende av upphovsrätten.
“Kulturens och kunskapens värde ska inte förringas, trots att det idag är svårt att ta betalt för digitalt innehåll. Det är inte kulturen det är fel på, det är den digitala infrastrukturen.”
Notera att den konservativa och reaktionära Per Strömbäck skyller dagens kulturmiljö på internet och försöker svartmåla internet. Jag tycker att internet är rätt, när Per Strömbäck tycker att internet är fel. Så länge som inställningen är “Det kommer att gå sämre för kulturen på grund av internet” kommer man inte komma någonvart i utvecklingen. Jag deklarerar därför Per Strömbäck vara en 1900-talsdebattör.
“innehållsbranscherna”
Förlåt. Jag tycker att det är kul att Per Strömbäck använder ordet. Det visar på hans kultursyn. Jag vill ha kultur som berikar, inte som fyller ut.