Efter att ha umgåtts en hel del med sossar trodde jag ändå att förändring var möjligt. Jag hade stora förhoppningar på partiledarvalet. Det fanns en mängd bra kandidater och tillströmmandet av visionära kandidater var stor.
Sedan föreslogs Håkan Juholt. Hans bakgrund skvallrar om att han saknar en arbetarbakgrund. Han är en äldre, etniskt svensk man från södra Sverige, vilket skvallrar om att hans engagemang i de frågor jag diskuterade på filosofibloggen nyligen [länk kommer, läs översta inlägget sålänge]. Ja, han är verkar vara – som Göran Greider beskriver honom som – en riktig gråsosse.
När man talar om bristen på förnyelse kan man inte undgå att analysera hans framtoning, som Dexe gör. Inte heller kan man undgå att se att Juholt har ett långt engagemang i försvarsfrågor. Jag hade hoppats mer av Broderskapsrörelsen. Och jag hade hoppats mer av sossarna.