Jag börjar nu min bloggserie om Rasmus Fleischers bok Biblioteket och Boken. I sin materiella kopia är boken egentligen två olika böcker – i meningen två olika pärmar med oliktryckta sidor emellan. Men i det registervarande är de en bok. Ett ISBN-nummer – En bok.
Jag tänker göra något upproriskt. Jag kommer att läsa böckerna i omvänd ordning. Bryt alla normer, skit i alla tacita regler osv. Jag börjar med Biblioteket. Därav namnet på bloggserien: Biblioteket och Boken.
Jag noterar att boken är lik många av böckerna här. Det verkar som att man i designen medvetet härmat de klassiker som står i biblioteken. De gamla böcker som överlevt tidens gång och fortfarande är aktuella. Är det en kommentar på formatet, eller är det ett sätt att decorum-estetiskt ge sig själv en naturlig plats bland klassikerförfattarna på hyllorna? Intellektualitet eller högmod? Det spelar faktiskt ingen roll. Bokomslaget är mest småtankeväckande.
Jag vill göra en till inledande kommentar också. Just nu sitter jag på vad som troligen är ett av Sveriges största bibliotek, Carolina Redviva. Min spontana gissning är att det är tredje störst efter Kungliga Biblioteket, KB, i Stockholm och Universitetsbiblioteket, UB, i Lund. Min spontana gissning.
Jag läser alltså Biblioteket på biblioteket.
Putslustigt tänker ni. Viktigt tänker jag. Jag är knappast opartisk till innehållet i boken. Förutom Carolina Redviva sitter jag ofta på Karin Boye-biblioteket och Dag Hammarskjölds bibliotek. Jag har visserligen inget lånekort på Stadsbiblioteket i Uppsala, men jag lånar böcker där via köttproxy. Biblioteken är en av de centrala rummen i mitt liv. Ett av de lättaste sätten att uppröra är att prata nedvärderande om bibliotek.
Som ni kanske gissar är jag knappast partisk till böcker heller. De har ju en ganska intim relation (en relation jag hoppas att både jag och Fleischer kommer in på, för den är problematisk). Böcker (och tidskrifter) är, förutom datorer, den enda sak jag tycker om att köpa. Men det återkommer jag till halvvägs igenom Biblioteket och Boken (förhoppningsvis).
Maintain hardline kopimi!