Min bakgrund:
Jag hittade till kristendomen under konfirmationen, där kristendom blev mer än bara traditioner. Konfirmationen var för mig en plats där jag lärde mig att kristendom kunde vara levande och diskuterande. Efter det fastnade jag som konfirmandledare och i svenska kyrkans unga, där jag fick ytterligare plats att diskutera mina religiösa och filosofiska idéer. Under åren som följde fick jag en väldigt mycket starkare kontakt med filosofin och med internet. Kombinationen av en väldigt diskuterande och sökande vetenskap, och ett otroligt kraftfullt medium för diskussion gav mig något jag fortfarande har, några väldigt intensiva år där tankar och idéer strömmar in och ut genom mitt huvud.
Ju mer tiden gick, desto mer kretsade mitt liv kring kunskap, idéer och kommunikation. Då kändes det så sjukt lockande att gå med i ett parti som driver delandet, emottagandet och spridandet av kunskap, ett parti som på allvar inser vikten av att fri kommunikation och diskussion får en stark ställning i framtidens kunskapssamhälle, ja, partiet som vill bygga kunskapssamhället.
För mig är allting samma ideologi, det är väldigt viktigt. Mina metafysiska idéer, mina religiösa idéer, mina moraliska idéer och mina politiska idéer. De olika ideologierna är bara olika uttryckssätt för samma grundläggande värderingar. Därför är det självklart för mig att allt hänger samman och har samma grund. Därför kan jag inte heller säga att min tro ligger till grund för min politik, att min politik ligger till grund för min tro eller att min filosofi ligger till grund för min tro. Allt är bara olika uttryckssätt för samma grundläggande ideologi.
Kyrkan blir för mig en plats att på ett sätt eller annat kommunicera och dela idéer, precis som konsthallen, riksdagen, skolan eller föreläsningssalen. För mig är alla uttryck för idé, tro och värderingar – ja, kanske allt – ideologi. På så sätt blir närvaro och handlingar i kyrkan ideologi, på samma sätt som politik är ideologi. Även om jag tycker att parlamentarisk politik bör hållas åtskiljd från kyrkan tycker jag att det är viktigt att den parlamentariska politiken ser till att det finns medium där människor kan få kontakt, diskutera och dela idéer fritt och förutsättningslöst om det behövs. Där är kyrkan utmärkt.
Jag anser inte att det finns nödvändiga kristna värden, men det finns mer vanliga kristna värden. Jag accepterar att alla kristna får tolka den kristna ideologin som de vill, för att skapa sig en personlig ideologi. Jag själv har fått höra att jag “inte är kristen” för att jag tolkar vissa viktiga kristna värden annorlunda än kyrkan, men jag själv ser det bara som sunt med en ideologisk mångfald. På samma sätt välkomnar jag att människor kan ha olika syn på sitt kristna projekt.
Hur jag tolkar den informationsfrihetliga ideologin ur ett kristet perspektiv:
En gemensam nämnare för många kristnas tro är jag vi på något sätt och av någon anledning kastats in i den här världen som sökande varelser av Gud. Vissa människor söker att förstå världen genom att förstå sig själva och sina nära, genom konst, konversation, möten, relationer och självförverkligande. Vissa söker att förstå världen genom att empiriskt observera den materiella världen, genom vetenskapliga studier och praktik. Vissa söker att förstå världen genom att försöka förstå Gud, och där gissar jag att många av er här känner igen sig. Vi är sökande varelser, och sökandet efter vetande tycker jag är oerhört vackert och oerhört centralt.
Problemet är att det uppstått många krafter som vill tjäna pengar på att hindra andra från att ta del av kunskap och information. Genom lagar som reglerar hur människor får dela med sig av kunskap och information skapas ett maktförhållande där jag som student och konstentusiast tvingas bli en konsument istället för en sökande varelse. På global skala tvingas länder som drabbas av lidande och krig bli konsumenter av information, för att få tillgång till medicin, miljövänlig och resurssnål teknik eller bra byggnadsmaterial.
Och det är här mitt politiska engagemang kommer in. Mitt parti, Piratpartiet, tycker att vi borde bygga en värld där delandet av kunskap är centralt. Varje människa ska tillåtas söka kunskaper om sig själv genom konst och kultur, utan att upphovsrätt står ivägen. Varje människa ska tillåts söka kunskap om sina kroppar, sina sjukdomar och hur de botas, utan att dyra patent på medicin står ivägen. Sökandet efter vetande ska inte hindras av att en liten grupp människor vill ha mer pengar.
Därför är Jesus också en stor förebild. Det är svårt för mig att förstå hur mycket kunskap Jesus hade, om inte oändlig. Jesus sålde inte sin kunskap. Han patenterade den inte, han upphovsrättsskyddade den inte. Det var inte de rika som fick ta del av Jesu kunskap. Alla fick höra och alla fick sprida vidare den. Det kanske är en bidragande orsak till att Jesu ord är så otroligt läst, och det kanske är därför det var så många som skrev böcker om Jesu ord.
Sedan kan man självklart väva in min moralteori också. Jag, liksom Jesus, såg det som väldigt viktigt att allt liv blev lyckligt. Både jag och Jesus är starka utopister och samhällskritiker som är noga med att man lägger lika mycket vikt vid alla varelser i sin samhällsteori, men härifrån börjar de riktigt stora skiljelinjerna vid politiska tolkningar av Jesus. Let us not go there 🙂