Om liberal utilitarism: Sammanfattning

isak  

Idag skriver jag om min politiska filosofi på filosofibloggen. Min liberala utilitarism bygger på användandet av utilitarismen som överordnad princip, samtidigt som jag erkänner de tillfällen då utilitarismens metoder inte riktigt räcker till och låter mig styras av mina liberala principer snarare än konsekvensanalyser. Jag härleder även ett par ståndpunkter ur denna filosofi. Bland annat åsikterna om avskaffad immaterialrätt och minskad övervakning:

Fritt informationsflode

I västvärlden idag har vi etablerade system för att förhindra innovation och intellektuellt skapande. Vi har ekonomisk immaterialrätt, patentsystemet och upphovsrätten. Vad man bör tänka på är att dessa system i första hand inte är till för att marknadsföra sina idéer, utan att hindra andra från att marknadsföra idéer. Det är ett beröva andra möjligheter snarare än att utnyttja möjligheter själv. För varje idé man bygger murar runt kan man hindra innovationen hos ett hundratal andra (om inte mer). Mängden patentfall i domstolar visar en liten bråkdel av siffran. Eftersom staten bör uppmuntra entreprenörskap, innovation och skapande kan man inte tillåta människor att inverka så mycket negativt på andras entreprenörskap, innovation och skapande. Med det argumentet menar jag att det i immaterialrättens natur att vara utilitaristiskt negativ (Jämför att det på samma sätt ligger i mordets natur att en människa dör av det). Sedan finns det exempel från verkliga livet som visar hur mycket lidande immaterialrätten skapar. Som när man förhindrar medicinering av de fattiga i utvecklingsländer (och det är väldigt många människor man talar om då), hur man begränsar kulturlivet genom att avskräcka folk från att konsumera och skapa kultur och hur man försvårar utbildningsmotivation genom att hålla uppe priserna på kurslitteratur.
[…]

Generell bevakning

Um sicher zu sein, muss man alles wissen. Och att veta allt är jättedyrt. Det kostar samhället enorma mängder resurser att övervaka vad som händer i samhället. Mycket, mycket mer än man tjänar på den lilla skillnad i brottsbekämpning det skapar (Även om de flesta åtgärder vi inför idag är verkningslösa i praktiken). Övervakningen idag är alldeles för utbredd och omfattande för vårt eget bästa. Idag följer de flesta politiker en princip om att brott ska bekämpas till varje pris. Men bör brott verkligen bekämpas till varje pris? Verkar det inte ganska kontraintuitivt att lägga så mycket pengar på övbervakning som vi gör när vi istället hade kunnat lägga pengarna på till exempel sjukvård. Det är nästan rimligt att påstå att övervakning dödar folk med sina höga kostnader. Samhällets förvaltare bör istället omfamna en princip om att maximera lyckan i samhället. Det görs inte genom att kasta bort pengarna på det sätt det görs idag. För mer information om lyckokalkyler om övervakning rekommenderar jag det lysande som Superfreakonomics skriver om terroristbekämpning, samlat här.

Jag tar även upp frågor som transparens, yttrandefrihet, fri utbildning, kommunikationshemlighet och mer. In och läs!